Analys: Därför vacklade Romson om välfärdsvinster

Åsa Romson hade i morse fullt sjå att manövrera mellan blindskären när hon skulle reda ut partiets linje om välfärdsvinster. Orsaken är att partiledningen sitter i kläm mellan sin egen medlemsopinion och en kommande förhandling med Stefan Löfven, skriver Ekots politiska kommentator Tomas Ramberg.

Romsons svårigheter är begripliga. Partiet hade tidigare en lång kärlekssaga med friskolorna. Det är inte bara partiledningen som haft svårt att hänga med i de senaste årens branta kursändring.

Förra årets partikongress tog ett betydligt radikalare beslut än partiledningen önskade. När Romson ska försvara kongressbeslutet att allt överskott ska återinvesteras faller hon lätt in i en argumentation som passar bättre för den gamla partilinjen.

Den som vill ha tydliga besked om hur Miljöpartiet vill genomföra sin nya linje i praktiken får vänta på vidare utredning.

Möjligen blir det aldrig aktuellt, Socialdemokraterna vill ju inte gå lika långt som Miljöpartiets valmanifest i vinstfrågan.

Däremot står Miljöpartiet samlat i sitt försvar för att friskolor ska få starta var de vill utan att kommunerna ska kunna hindra dem. Rakt emot det socialdemokratiska kravet att det ska krävas grönt ljus från kommunledningarna innan nya skolor ska kunna öppnas.

Frågan är viktig för bägge partierna.

Socialdemokratiska kommunpolitiker har stora förhoppningar på att Stefan Löfven till sist ska driva igenom den kommunala vetorätt som partiet tidigare förgäves försökt införa. Den gången var det just Miljöpartiet som satte käppen i hjulet.

Det finns gott om sakfrågor som kan förstöra stämningen i en regeringsförhandling med Socialdemokraterna. Miljöskatter, inkomstskatter, arbetsgivaravgifter, FRA-lagen och Jas-plan är några av dem.

En annan stor stötesten hoppas Romson dock slippa: Förbifart Stockholm ska skickas till Stockholmspolitikerna att döma av Romsons svar i dag.

I sitt tidigare samarbete med socialdemokratiska regeringar har Miljöpartiet visat sig vara envisa förhandlare som varit svåra för Socialdemokraterna att hantera . Men numera har Miljöpartiet förmodligen en svagare förhandlingssits än då.

Tröskeln är mycket högre för att spräcka en regering än att hota att inte stödja ett förslag i riksdagen.

Framför allt saknar miljöpartisterna alternativ. De kan inte, som förr, längre hota med att gå till de borgerliga om de inte får sin vilja igenom.

Tanken att Åsa Romson skulle hjälpa Fredrik Reinfeldt att fortsätta som statsminister är allt för fantastisk för att fungera som utpressning i en förhandling.