Garvade proffs och kändisdebutant håller ihop spretig Doktor Zjivago

2:45 min

I helgen gjorde Sanna Nielsen musikaldebut i musikalversionen av "Doktor Zjivago", Boris Pasternaks berömda roman, som ju även gjorts känd genom 60-talsfilmen med Omar Sharif. Till musikalen är det Lucy Simon som stått för musiken. Kulturnytts David Richter var på premiären på Malmö Opera.

Malmö opera har efter en följd av år med säkra kort, bestämt sig för att de närmaste åren spela mer oprövade verk. Såklart med den uppenbara risken att då botanisera i genrens andrasortering.

"Dr Zjivago" har knappt spelats någonstans, bara i Australien och i Helsingfors, till metropolerna London eller New York har den inte nått än. Jag är inte speciellt förvånad. Dramat spretar åt alla håll. Aristokrati, krig, kärlek, revolution, krig igen och så flykt till Uralbergen, och då har vi bara kommit till paus.

Scenografin hjälper oss inte speciellt mycket i flytten till Ryssland, en trappa som associerar till Pansarkryssaren Pontemkin, men är inte helt olik MFF:s ståplatsläktare … fast utan fansen, förstås.

Tur att man då har ett gäng av Sveriges mest garvade musikalproffs plus lite kändisglamour i form av Sanna Nielsen.

Hon överraskar. Visst har hon en bit kvar i skådespeleriet men hon brinner i duetterna och de är många. Allra mest mot den alltid pålitlige Christopher Wollter, även han är bra i rollen som Zjivago och allra bäst mot Åsa Fång, Zjivagos hustru.

Över huvudtaget är det en musikalisk gjuten insats av ensemblen. Förvisso rör sig musiken i genrens väl-plöjda mittfåra,  ambitiös men inte särskilt originell, men Operaorkestern låter utmärkt, effektiv utan att bli insmickrande.

Den röda tråden genom föreställningen är såklart kärlekshistorien mellan Zjivago och Lara, men det är svårt att skapa en bra dramatisk kurva när föreställningen i sig innehåller så många motiv som leder i olika riktningar - och som nästan trycks in med skohorn för att komma med.

All heder år regissör Ronny Danielsson som ändå lyckes hålla trycket och intresset uppe i storyn. Och på vägen får vi mycket rök, skottsalvor och gråtmild romantik.