Demensboendet gör honom sämre
Det är för få händer i vården, det tycker Oddveig Reinikainen som lämnat sin man på demensboende i Vårgårda. Hon berättar att maken bara blir sämre - en förvaring utan aktivitet gör de gamla apatiska.
När Oddveig Reinikainens man Hannu blev dement så vårdade hon honom hemma, det gick i sex år, sedan blev det för tungt för henne.
Blev snabbt sämre
Maken fick plats på Vårgården demensboende i Vårgårda, men det har inte levt upp till Oddveigs förväntningar.
– Det finns ju inga aktiviteter. Hemma försökte jag ju hålla igång honom. Han kunde ju inte klara allt, men det han kunde fick han ju göra även om det tog lite tid. Så är det inte här, det går inte. Jag tycker att han har blivit väldigt passiv, sämre till att gå och han har ändå inte varit här mer än tre månader, berättar hon.
Ett annat problem för Hannu Reinikainen är att han isolerar sig på sitt rum, enligt Oddveig beror det på att det finns andra brukare som stör honom. Han kommer ut i det gemensamma utrymmet först när dessa gått och lagt sig.
– Det är några som är väldigt gåpåiga, det gillar inte min man, och då drar han sig undan och sitter han inne på sitt rum, ensam. Han har alltid varit utåtriktad, så det tycker jag är jobbigt. Ska man klara det behöver man lite mer personal som kan avleda det, men det har man inte, säger Oddveig Reinikainen som menar att personalen ändå gör så gott de kan med knappa resurser.
Brist på resurser
Mikael Markgård som jobbar på demensboendet Vårgården där Oddveigs make bor säger att man inte hinner med mer aktiviteter, det behövs mer pengar inom demensvården menar han.
– Det behövs mer personal så att man kan lägga ner mer på omsorg och det sociala och hinna med varje individ, menar han .
När Oddveig har kontaktat politiker så säger de att de inte kan göra något, det saknas pengar. Oddveig undrar varför hon ska rösta på dem om de inte har någon makt. Samtidigt ser hon att maken blir sämre.
– Han vill hem eller dö, säger Oddveig Reinikainen.
