Emma skrev brev till sitt 20 år äldre jag
Sommaren 1994 skrev Emma Arkåsen i Västervik och 20 000 andra brev som posten skulle ha inlåsta i 20 år. Nu under hösten skickas breven ut till brevskrivarna. En del av breven kommer att ställas ut på Postmuseum.
Emma Arkåsen i Västervik skrev 1994 ett av de runt 20 000 brev som sedan dess funnits i Postens förvar. Det var framförallt ungdomar som skrev brev eftersom uppmaningen att skriva mer kom i en ungdomstidning som Posten skickade ut. Men Emma skrev sitt brev under Vattenfestivalen i Stockholm 1994 där personal på Posten fanns för att samla in brev.
Hur kändes det när du fick brevet?
– Det var nästan så att jag inte ville läsa det. Det är ju lite halvläskigt att läsa vad man skrev, för det mindes jag inte riktigt, säger Emma Arkåsen.
Vad hade du skrivit om?
– Det var väldigt enkelt. Det var inga svåra grejer alls. Det handlade om vad vi gjorde på Vattenfestivalen, vilka jag var där med, killar jag träffat på sommaren och att jag klippt mig. Det var väldigt enkelt, lite tramsigt. Men det var väldigt roligt att se, svarar Emma Arkåsen.
Ett hundratal brev ställs ut
Vivi Nybom och hennes kollega på Postmuseum har fått tillåtelse att läsa en del av breven. I november öppnar en utställning på Postmuseum i Stockholm där en del av de lästa breven ställs ut.
– Vi har plockat ut 700 brev, läst de breven och sedan valt ut ungefär 300 som vi tyckt var representativa och frågat om de ville vara med på utställningen. Vi har väl fått runt 150 svar, Vivi Nybom, som är producent för utställningen på Postmuseum.
Hur kändes det att läsa någon annans brev till sig själv?
– Det går nästan inte att beskriva de där dagarna när vi satt och läste. Det var en sån bergochdalbana i känslor. Man kommer så otroligt nära de här människorna. Just det här med ett handskrivet brev är så starkt.
Har alla blivit glada över breven?
– Det klart att det inte bara är positivt att få brevet. Jag har pratat med en del som tyckte att det var ganska jobbigt att få brevet. Men kanske inte har uppfyllt det som stod i brevet. Jag har mejlat med en tjej som skrev ett sorgligt brev som man kommer ihåg för hon var väldigt mobbad. Det är förstås jättetungt såklart.
