DEBATT

Ulrika Hedman: Journalister glömmer källskyddet på Twitter

Åtta procent av de svenska journalister som twittrar har inte stängt av platstjänsterna på den enhet de twittrar från. Det är en skrämmande hög siffra som visar på såväl en bristande respekt för det grundlagsfästa källskyddet som ett bristande säkerhetstänk.  
   Det anser Ulrika Hedman, doktorand vid JMG, som forskar kring journalisters användning av sociala medier.

Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) slår fast allas rätt att lämna uppgifter för publicering i till exempel press, radio och tv utan att bli straffade för det eller riskera att få sin identitet avslöjad (TF 1 kap 1§ och 3 kap 3§–5§ respektive YGL 2 kap 3§ ). Källskyddet innebär att journalister (och andra på en redaktion) har en skyldighet att inte avslöja sina källor om dessa vill vara anonyma. En källa kan ha mycket goda skäl till att vilja vara anonym, och det är inte redaktionens eller den enskilde journalistens sak att avgöra om källan ska skyddas eller inte.

Källskyddet ställer särskilda krav på journalister. I Journalistförbundets checklista för digitalt källskydd (finns att ladda ner här som pdf) nämns vikten av kraftfulla brandväggar och virusskydd, att känsliga elektroniska dokument förvaras – krypterade – på särskilda lösa enheter och raderas från datorns hårddisk, att man inte använder e-post för att kommunicera med en källa som ska skyddas. Som journalist måste man räkna med risken att man får inbrott hemma eller i bilen och att datorer blir stulna, och att mobiltelefoner kan spåras.
   Dessutom trodde jag det var en självklarhet för alla journalister att stänga av mobiltelefoners och surfplattors platstjänster. Det är det inte.

I mitt avhandlingsarbete, där jag forskar kring hur journalister använder sociala medier, håller jag just nu på med en innehållsanalys av journalisters twittrande. Den data jag använder har jag hämtat via Twitters öppna API. Förutom själva twittrandet finns i mitt material uppgift om när varje tweet skickades, hur många retweets, svar och favoritmarkeringar den fått, och eventuell geolocation, alltså en geografisk position som kan klistras in i sökfältet i vilken webbläsare som helst och avslöja på metern var journalisten befunnit sig vid en given tidpunkt.
  I mitt urval, som är representativt, ingår 2 543 svenska journalister. Av dessa är det åtta procent (195 journalister), som någon gång under undersökningsperioden (materialet samlades in i våras) twittrat från en enhet där funktionen platstjänster varit påslagen. Jag kan alltså se exakt var dessa journalister befann sig när tweeten skrevs. Och om jag kan se det, så kan många andra.

När jag tittar närmare på de här 195 journalisterna så ser jag att ofta är det inte samtliga tweets som har en position angiven. Det antyder att man stängt av platstjänsterna på åtminstone en av de enheter man twittrar från under dygnet. En stor andel av de tweets som har en position angiven är dessutom skrivna sent på kvällen, vilket jag tolkar som att man twittrar från en privat telefon eller surfplatta framför tv:n eller i sängen. Men inte enbart – jag ser också att de här enheterna använts på till exempel redaktioner och lunchrestauranger.
   Jag ser inga mönster i vilka grupper av journalister som inte stängt av platstjänsterna – inga skillnader mellan kön, inga skillnader mellan typ av arbetsplats eller typ av arbete.

Jag tycker att den höga andelen journalister som twittrar med platstjänster påslaget är bekymmersam av två anledningar. Dels visar det på en bristande respekt för källskyddet, dels på ett bristande säkerhetstänk på ett mer övergripande plan.
   Tillsammans med andra uppgifter – det material journalisten publicerat, det samlade innehållet i alla de sociala medier-uppdateringar journalisten gjort (är platstjänster av eller på på Instagram till exempel?), digitala fotspår i form av telefonloggar eller kvitton – är det fullt möjligt att lägga ett pussel och lista ut eller komma väldigt nära en källa som borde skyddas, även om journalisten stängt av sin telefon under mötet med källan (vilket rekommenderas i Journalistförbundets checklista).

Vi lever också i en tid där allt fler journalister får ta emot reella hot, mot sig själva och sina familjer. Jag hoppas innerligt att ingen av de journalister som lever med sådana hot har glömt att stänga av platstjänster på samtliga enheter de använder, och att det allmänna säkerhetstänket kring dessa journalister innehåller en kontroll av också kollegornas eventuella positionsangivelser.
   Som jag ser det borde det vara självklart för alla journalister att helt och hållet stänga av platstjänster på de enheter man använder, oavsett vad man arbetar med eller var man befinner sig. Det är också det råd vi ger till våra studenter på JMG.

Jag har för övrigt rensat min data från de faktiska positionsangivelserna, och ersatt med enbart en uppgift om position var angiven eller ej.

Ulrika Hedman
Doktorand vid JMG, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs universitet. Forskar och undervisar i journalisters användning av sociala medier.
twitter.com/UlrikaMHedman