"Brända skuggor" av Kamila Shamise

2:38 min

Lagom till att bokmässan i Göteborg drar igång släpps den pakistansk-brittiska författaren Kamila Shamises första bok på svenska. Shamise är kritiker på The Guardian och fanns i fjol med på en lista över de bästa unga författarna i Storbritannien. Hon kommer från en författartät familj, växte upp i Karachi där boken "Brända skuggor" också delvis utspelas. Naila Saleem fick i uppdrag att läsa den.

Min första tanke är: oh nej inte en till. Inte en till roman av en talangfull författare från Sydasien som skriver om 11 september och det påföljande kriget i Afghanistan, muhjahedin o frågan om vem som egentligen bär skuld till islamisternas framfart här i väst och på plats i öst. Inte en till.

Men Kamila Shamisie för oss med lätthet från kärnvapenbomben i Nagasaki 1945 till kolonalismens slut i Indien i och med landets självständighet från Storbritanninen då inte bara Indien utan även Pakistan blev till. Våra huvudpersoner hamnar i det nya muslimska landet och sen blir det åka av, Afghanistan, CIA, New York och tornen som föll och så ....

Men det är bra, så om du vill läsa en bok i år som sätter den gängse historieskrivningen om väst som de goda och muslimerna som de onda i gungning så läs den här. Den är ambitiös, förmedlar både historia och kulturella insikter.

Och Shamsie ställer obekväma frågor till sina läsare. Vems är skulden och varför? Brända skuggor har också fina kvinnoporträtt som i sig är värda sin läsning, särskilt den om japanska Hiroko Tanaka som berättelsen kretsar kring.

Hon är en skicklig författare. En mycket skicklig författare. Något annat kan inte sägas.

Varför är jag då inte nöjd om det nu är så bra? Kamila Shamsies bok är ju något av det bästa jag läst i den här genren. Och mina invändningar handlar väl egentligen om det, själva genren. För i många år har författare från Indien och Pakistan gått från att skriva sin koloniala historia till att, de senaste åren, arbeta med 11 september som tema.

Det är förståeligt att de vill tränga igenom nidbilden av den arga, skäggiga fundamentalisten och erbjuda ett alternativ. Och Kamila Shamsie erbjuder verkligen ett alternativ till den stereotypa mediebilden.

Men i Afghanistan, Pakistan, Indien och Bangladesh bor det långt mer än en miljard människor. Deras liv präglas av så mycket mer än de många krigen och religiösa och etniska motsättningar. I vardagen är det den enorma fattigdomen, bristen på verklig demokrati och möjligheten att förändra sina liv som är viktigt.

Och därför hoppas jag på en ny strömning i litteraturen, som vänder ryggen åt väst och tittar inåt för att arbeta med det vardagliga som finns nära in på.