Svensk sopimport skjuter i höjden

2:10 min

Det fraktas mer och mer utländska sopor till Sverige. Importen ökar i år från 1 miljon ton till 1,5 miljoner ton enligt prognosen för 2014.

Anledningen är att det byggs nya sopförbränningsverk på många platser runtom i Sverige. Trots att vi sedan länge har betydligt fler anläggningar än vad som behövs för att hantera våra svenska sopor.

I Västerås öppnade tidigare i år ett mycket stort sopförbränningsverk som eldas med avfall som skeppas dit från Storbritannien och Irland.

– Vi tar emot med båt här borta, och vi har ungefär två båtar i veckan som kommer in i Västerås hamn, säger Niklas Gunnar.

Mälarenergis värmechef Niklas Gunnar visar runt på det nybyggda verket som kommer att elda 350 000 ton sopor om året när det är i full gång. Sopor som till största delen kommer att komma från utlandet.

Västeråsverket är en del av en större expansion av sopförbränning som pågår i svenska kommuner, bland annat i Linköping, Upplands-Bro och Nybro byggs det ut. Sammantaget leder det till att den svenska sopimporten skjuter i höjden.

Enligt en rapport från Avfall Sverige kommer vi om två år att kunna elda närmare 6,6 miljoner ton avfall i Sverige. Det är nära tre gånger mer än behovet om man jämför med hur mycket  svenska sopor som skickas till förbränning idag.

Men även om man räknar in transporten av soporna så är det här bra för miljön, säger Niklas Gunnar på Mälarenergi i Västerås. Det importerade avfallet skulle annars läggas på deponi.

– På Irland och  i England har man inte effektiviteten att ta tillvara den energi som finns i avfallet. Då tycker vi det är smart att ta tillvara den och vi gör övriga Europa en tjänst, säger Niklas Gunnar.

Att elda sopor är lönsamt. Andra bränslen kostar att köpa in men soporna får kommunerna betalt för att ta om hand. I Västerås uppskattar man att värmekostnaden för kunderna blir 35 procent lägre tack vare avfallet.

Men det finns kritik mot den omfattande satsningen på förbränning. Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys på Kungliga Tekniska Högskolan, tycker att det har gått för långt.

– Jag tycker man kan ifrågasätta det, vi bygger fast oss i en situation där vi förlitar oss på förbränning av avfall när vi istället borde bygga ut återvinningskapaciteten, säger Göran Finnveden.