Kvinnorörelsens seger i Moçambique: 128 år gammal lag avskaffades

6:07 min

 I det afrikanska landet Moçambique firade kvinnorörelsen nyligen en stor seger när parlamentet avskaffade en 128 år gammal paragraf. Den stadgade att straffet för en våldtäktsman ska vara att gifta sig med sitt offer, Endast så kan han sona sin missgärning och rädda kvinnans anseende.

 Just denna paragraf och ett aktuellt fall i Marocko där samma lag tillämpas fick Moçambiques kvinnorörelse att ta till strid och alltså vinna en politisk seger på just detta område.

 Men mycket återstår att göra, konstaterar kvinnor journalisten Sara Assarsson mött i Moçambique. För landets "kultur" är ju att det är mannen som är viktigast och hans rättigheter som skyddas.

 Amina var 16 år när hon blev våldtagen av en tio år äldre man. Men i stället för ett långt fängelsestraff fick förövaren en hustru – Amina. Domstolen i Tanger, i norra Marocko, tvingade henne att gifta sig med mannen som hade våldtagit henne. En kort tid därefter tog hon livet av sig genom att äta råttgift.

 Det var den här händelsen, förra året, som blev startskottet till en omfattande kampanj för att bekämpa våldtäktslagstiftningen som har hängt kvar i Moçambique sedan kolonialtiden. En man som våldfört sig på en ung kvinna kunde tills alldeles nyligen slippa straff genom att gifta sig med henne.

 Tanken var, när lagen kom till 1886, att skydda kvinnan och familjens heder. En ogift kvinna som inte längre var oskuld var förbrukat gods. Det ansågs vara hedervärd handling att gifta sig med en så kallat nedsmutsad flicka – och det var tillräckligt för att att slippa undan straff. Och så har det sett ut tills nu.

 ”Vi gjorde en stor grej av händelsen i Marocko och frågade folk om de var medvetna om att samma sak skulle kunna hända här, i Moçambique”, säger Terezinha da Silva, en kvinnorättsaktivist jag träffar i Maputo.

 ”Det är en helt absurd lagstiftning som inte skyddar kvinnor överhuvudtaget,” säger hon.

 Vi träffas en söndag förmiddag på hennes kontor i utkanten av Moçambiques huvudstad. Terezinha da Silva är snart sjuttio år, men jobbar fortfarande sex dagar i veckan för att kämpa för kvinnors rättigheter i ett land starkt präglat av patriarkala traditioner.

 Våld mot kvinnor är utbrett i landet, berättar hon. ”När en flicka utsätts för sexuellt våld, framför allt på landsbygden, är det vanlig att föräldrarna kräver pengar av förövaren i stället för att anmäla händelsen till polisen. De vill ha kompensation för att flickan inte längre går att gifta bort,” säger hon.

 Men nu har kvinnorna vunnit en jordskredsseger – i alla fall rättsligt. Paragraf 223, som i 128 år gett våldtäktsmän ett frikort om de gift sig med sitt offer, har strukits från brottsbalken. Så sent som i december förra året försökte det moçambikanska parlamentet smyga in den kontroversiella lagstiftningen i landets nya lagbok. 

 ”Deras förslag var rent ut sagt skandalöst”, säger Terezinha da Silva. 

 ”Det var då vi började vår kamp. Vi kontaktade ambassader och internationella organisationer och berättade om situationen här i Moçambique.”

 Amnesty International engagerade sig i frågan, och maj i år marscherade flera hundra aktivister genom huvudstaden Maputos gator för att protestera mot den kvinnofientliga våldtäktslagstiftningen.

 Till slut lyssnade politikerna och strök paragraf 223. Kvinnorättsaktivisterna lyckades även driva igenom flera andra lagändringar när det gäller sexuellt våld.  Våldtäkt, i lagens mening, var något som tidigare bara skedde utanför äktenskapets ramar.

 ”Vi har väldigt stark lagstiftning kring våld i hemmet. Men den omfattar bara äkta makar, eller ex-makar. Andra relationer, som pojkvän eller sambo, omfattas inte av regelverket. Det försöker vi ändra på,” säger Terezinha.

 Har den nya lagstiftningen stärkt kvinnors rättigheter, rent praktiskt, frågar jag.

 ”Absolut,” svarar Terezinha. ”Det är ingen tvekan om det.”

 Allt fler polisanmäler sexuellt våld, misshandel och kvinnofridsbrott. Hur många som faktiskt blir dömda finns det ingen statistik på. En av de största utmaningarna, menar Terezinha, är att nå ut med informationen. Läskunnigheten i landet är låg och mycket av informationen finns endast på portugisiska, ett språk som sällan talas på landsbygden.

 ”Vi jobbar dygnet runt för att översätta broschyerna till lokala språk,” säger hon och visar några av skrifterna de delar ut. Lokala radiostationer är också viktiga för att nå ut med att sexuellt våld är ett brott, berättar hon.

 Moçambique har betydligt fler kvinnor i parlamentet än de flesta afrikanska länder. Hela fyrtio procent i den avgående riksdagen var kvinnor.

 Hade det någon betydelse i arbetet med att ändra våldtäktslagstiftningen, frågar jag Terezinha.

 ”Nej,” svarar hon snabbt. “Inte alls. Kvinnorna i politiken är en del av det patriarkala samhället och alla accepterar det. Dessutom är de hårt hållna av partipiskan,” säger hon.

 ”Så det är mycket som återstår.” 

 Fortfarande låter många familjer gifta bort sina flickor i unga tonåren – trots att både flickor och pojkar numera enligt lag måste vara 18 år för att få gifta sig. Att använda preventivmedel är också något som är mannens beslut – inte kvinnans.

 ”Flickor som gifter sig redan i tonåren riskerar att få barn alldeles för tidigt,” säger Terezinha. ”De slutar skolan och fastnar på landsbygden. Männen gör allt för att behålla makten över kvinnorna och hävdar att det är vår kultur.

 Därför är förändringen med den borttagna våldtäktslagen en tydlig markering. För även om paragraf 223 sällan tillämpats i modern tid har kvinnorna numera i alla fall rättigheter på pappret.

 ”Kultur är dynamiskt,” säger Terezinha. ”Kultur är något som hela tiden förändras.”