"Persson kan ha bitit sig i tummen"
Samma eftermiddag som Göran Persson öppnade för sin avgång träffade jag en kollega som varit nere i riksdagen och hört den store rorsmannen tala.
– Persson var inte provocerad, han hade inte behövt säga som han sa, menade kollegan.
Så hans slutsats var att det fanns en taktisk uträkning, och hans gissning var att Persson ville mobilisera inför valet, få en uppslutning kring sitt eget namn, nu när Margot Wallström avböjt att bli efterträdare och Pär Nuder inte visat sig vara något riktigt gångbart kort.
Så kan det ha varit tänkt. Men så blev det inte.
Istället var ett antal socialdemokratiska tidningar och förtroendevalda i veckan rent ut sagt förbannade på det tillstånd av osäkerhet som de anser att Persson skapat. Och det kan ju tänkas att statsministern, som tidigare varit bra på att avläsa opinionen, den här gången bitit sig i tummen.
SEKO heter fackförbundet för statligt anställda typ brevbärare och telemontörer. En enkät som i förra veckan publicerades i SEKO-magasinet visar att 62 procent av förbundets avdelningsordföranden vill att Göran Persson ska avgå.
Motiveringarna för detta är betydligt mer givande än att läsa den journalistik som reducerar politiken till ett spel och mest handlar om personerna.
Visserligen finns det också här omdömen om personen Persson, bland annat en klart begåvad iakttagelse, som en SEKO-bas gjort när han eller hon sett partiordföranden på TV:
– Måste han inleda varje svar med en suck?
Men det mesta av enkäten handlar om politikens innehåll och SEKO-medlemmarnas karga verklighet. Och det är egentligen mycket intressantare än att olika partier ökar eller minskar i Sifo mellan februari och mars.
Några citat ur SEKO-magasinet:
”För många hamnar utanför arbetsmarknaden och alltför många arbetsskadade hamnar emellan stolarna.”
”Persson har gjort konstiga uttalanden om pensionssystemet”.
”En mer EU-kritisk inställning skulle nog vinna röster.”
”Avregleringarna har definitivt slagit fel.”
”Staten måste besinna sig, ständiga förändringar ger ingen arbetsro eller kvalitet.”
”Outsourcing tycks göras av ideologiska skäl, inte utifrån verksamhetens behov.”
”Tre partikongresser har beslutat att alla ska ha rätt till heltid, men där har vi ännu inte nått fram.”
”Jobben släpps iväg utomlands alldeles för enkelt.”
”Gör mer för att rehabilitera.”
Några röster från SEKO. Det hette tidigare Statsanställdas Förbund och var ett av de LO-förbund som under den legendariske Lars Sandbergs ledning fanns nära socialdemokratin och alltid kunde påverka besluten. Så är det inte längre.
Enkäten i SEKO-magasinet dyker upp ungefär samtidigt med det senaste numret av Veckans Affärer. Där intervjuas Mats Lindberg, professor i statskunskap i Örebro och han säger samma sak som SEKO-ordförandena, fast kanske ännu tydligare:
”Göran Persson har i tio års tid genomfört en chockerande nedmontering av systemen, med konkurrensutsättning, bolagisering och besparingar.”
Och i Dala-Demokraten skriver Göran Greider att han egentligen inte bryr sig om vem som blir Perssons efterträdare, för partiet är, menar han, som ett torrt och skrumpet getingbo.
”Antingen låter sig partiet påverkas av det löntagarmissnöje som finns eller inte,” menar Greider.
Skärrade socialdemokratiska partiaktivister hördes i veckan utropa: ”Låt oss för Guds skull inte bara tala om personfrågor, utan också om politiken!”
Gärna det, men som enkäten i SEKO-magasinet visar är det inte säkert att det är mer valvinnande.
Björn Elmbrant
bjorn.elmbrant@sr.se