Uppdrag: familj - en bok om normalitet
Först kom ”Uppdrag: mamma”, sen följde ”Uppdrag: pappa” och parar man det ena med det andra så får man följaktligen ”Uppdrag: familj”. Det är journalister, skribenter, redaktörer - till största delen bosatta och verksamma i Stockholm - som skriver om sina familjerelationer. Inflikat mellan kapitlen (som har rubriker som ”delad vårdnad - hela oron” eller ”spelets regler”) finns utdrag ur olika diskussioner som gruppen fört på en gemensam mailinglista.
Bråkar era syskon? Det är helt normalt. Är du ensamstående med dåligt samvete? Det är helt normalt. Har du svårt få ihop vardagsstress med jämställdhet? Det är helt normalt. Det är som om alla mammapappaboksförfattare har svurit på nån helig barnmorskas grav att alltid upprepa mantrat om normalitet. Uppdrag: familj utgör inget undantag. Alla skribenter delger oss ett familjeproblem, skildrar det mer eller mindre välskrivet, kommer fram till någon slags lösning och läsaren kan nöjt konstatera att - allt var normalt.
Idag går det inte att komma undan det faktum att familjen är en het politisk fråga - ta bara debatten om föräldrarförsäkringen som exempel. Den nämns i förbigående i boken. Men den diskussion som kanske borde vara 2000-talets stora - den om icke-heterosexuella familjer - den berörs inte. Det är nattståndet att det här inte finns en enda text om tillexempel mamma-mamma barn och hur normalt det är. Hade det funnits det så hade jag kanske lärt mig nåt jag inte redan visste eller kände igen från den massiva mediebevakningen som föräldrarskapet har.
Som det är nu - bekräftelse, igenkänning, det privata familjegegget upplyft till allmän beskådan - högst tre av 22 texter väcker en intressant tanke. Det räcker inte.
Elin Claeson
elin.claeson@sr.se
