"Det lutar mot uppskov"
Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren? Jag undrar om inte chefsåklagaren Christer van der Kwasts eventuella åtal av Skandia-direktörerna kan beskrivas på det viset.
Förundersökningen har pågått i snart två år utan att det blivit något beslut.
Förra våren sa man från åklagarmyndigheten optimistiskt att åtal skulle kunna väckas på försommaren. När så inte skedde sades det med bestämdhet att besked skulle komma i höstas. Men hösten kom och nu sa man att kanske nästa månad. Men nästa månad blev snabbt flera månader, hösten blev vinter, och vintern blev vår. Så, i måndags skulle det ske.
Tidningarnas Telegrambyrå slog tjugo i fem på eftermiddagen fast att åtal nu väckts mot Skandias tidigare vd Lars-Eric Petersson för trolöshet mot huvudman.
Men det var förhastat. Några minuter senare kom TT med korrigeringen: det var bara den 6 000 sidor långa förundersökningen som var klar. Först sedan Lars-Eric Petersson och de andra misstänkta Skandia-direktörerna läst förundersökningen ska chefsåklagaren Christer van der Kwast besluta om han ska väcka åtal.
”Det lutar mot åtal” var därför en av morgontidningarnas rubriker. Men jag tror att det enda det säkert lutar mot är nya uppskov.
Det finns flera förklaringar till att det är så här. En är att Christer van der Kwast i stort sett ensam som åklagare slitit med förundersökningen om Skandia.
Där Ekobrottsmyndigheten haft 80 åklagare har det länge bara varit tre fast anställda åklagare på Enheten mot korruption, som van der Kwasts grupp heter, och de har massor av fall förutom Skandia, störst är Systembolagshärvan och korruptionsaffären på Världsbanken.
På sistone har enheten fått viss förstärkning. Men när någonting nytt tvivelaktigt dykt upp i nyhetsströmmen har van der Kwast fått lägga Skandia-utredningen åt sidan några dagar. ”Nästan patetiskt”, så har den fåordiga chefåklagaren själv beskrivit arbetsläget.
En annan förklaring till att det dragit ut på tiden är att misstänkt ekonomisk brottslighet har inbyggda mekanismer som gör att utredningarna hela tiden växer och växer.
Om du vid upprepade tillfällen snor falukorv och folköl i din närbutik och grips och lagförs för detta, så sitter inte åklagaren och grunnar i åratal på om du ska åtalas eller inte.
För du har knappast råd med en armé av advokater, som ständigt begär och får nya utredningar t ex om att du var någon annanstans när falukorven och folkölen försvann.
Men Skandia-direktörerna har många advokater.
Och som Christer van der Kwast sa förra året i en intervju i Aftonbladet: ”Det som gäller för vanliga kriminella gäller ju inte riktigt i praktiken för väletablerade människor.”
Men jag tror det finns fler förklaringar till att åtalsbeslutet dröjer. Chefsåklagaren måste vara petig, måste vara mer än säker på att vinna mot Skandia-direktörerna, eftersom det svenska åklagarväsendet inte har råd med ett nytt stort misslyckande.
I den omfångsrika Trustorhärvan för några år sedan blev alla frikända. I Prosolvia-målet i förra månaden friades de åtalade av Göteborgs Tingsrätt efter fem års utredning, en förundersökning på 40 000 sidor och 70 rättegångsdagar och advokatkostnader för staten på 26 miljoner kr.
Nu hörs höga jurister säga att man ska se mellan fingrarna med ekonomisk brottslighet just för att det tar så mycket resurser. Men ser mellan fingrarna gör man redan nu. Till exempel, bara vart femte fall av misstänkt muta eller bestickning går till åtal.
Samtidigt har fallet Skandia stor principiell och praktisk betydelse. Många svenska börsföretag har - som Skandia hade - svaga styrelser och starka verkställande direktörer.
Därför är det inte oviktigt att vi får en dom som visar vad svenska storföretags-vd:ar får och inte får göra, utan att höra styrelsen.
Björn Elmbrant
bjorn.elmbrant@sr.se