Språket 3 maj Om älvdalskans uråldriga drag. Språkfrågor om bl a prefixet be-.
Ungefär tre tusen människor i norra Dalarna talar älvdalska. De besläktade Ovansiljansmålen har kanske tillsammans tio tusen talare
Vi kan idag presentera en nyhet som gäller dessa dialekter – de har nämligen fått ett skriftspråk, en orotgrafi. Dialekttalarna och forskare har enats om hur ljud och ord ska se ut i skrift, och detta tror man kan bidra till bevarandet av dialekten. Gunnar Nyström, vid Språk- och folkminnesarkivet i Uppsala, och Yair Sapir vid Uppsala universitet berättar om detta arbte och om dialejkternas egenheter. Reporter Malin Leissner.
Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet, besvarar lyssnarfrågor:
-Mera om”riktig” och ”rättvis” klocka. Apropå diskussionen häromveckan har flera lyssnare hört av sig med påpekandet att ”en rättvis klocka” var det de brukade säga förr i världen, snarare än en ”riktig klocka”. Båda uttrycken är i stort sett försvunna nu!
En lyssnarkommentar om hallåman, som även det var uppe till diskussion nyligen, bidrar med upplysningen att ”hallåman” som yrkesbeteckning uppkom när radioanställda, som Sven Jerring berättat, inledde en sändning med ”Hallå, hallå, Stockholm rundradio”. Verbet ”att hallåa”, för att påkalla uppmärksamhet, är däremot från 1800-talet.
Finns det regler för användandet av prefixet be-? Det finns verb som ibland har prefixet, ibland inte: svara, besvara; verb som får olika betydelser med och utan: söka, besöka; verb som måste ha prefixet: berömma; och verb som knappast får det: titta, men sällan betitta, skriver lyssnaren.
Ja, det finns historiska orsaker bakom dagens ”luddighet”. Vi har under lång tid lånat in ord på be-, an- och för-. Orden kommer oftast från tyskan och används i den tyska betydelsen. (Söka, besöka, ansöka, försöka; ställa, anställa, förställa, beställa; stå, förstå, bestå, anstå)
Det är svårt att hitta någon gemensam betydelse hos dessa be-. Detta kan bero på att orden funnits länge i svenskan, kanske sedan medeltiden, och hunnit få betydelseförskjutningar och en svensk form. Vi har dessutom ibland skapat nya ord på be- etc, under den tiden.
Några mönster finns emellertid: om man jämför ”spruta gift på en åker” och ”bespruta en åker”, finner man att ”bespruta” används utan preposition och dessutom antyder att HELA åkern blivit utsatta för giftet!
Prefixet erbjuder i en del fall nya uttrycksmöjligheter; men i många ord har prefixet ingen betydelse.
En annan lyssnare frågar om andra prefix: är det någon skillnad mellan hyra och förhyra; mellan boka och förboka?
Här har vi att göra med två olika ”för-”. Förboka och förbeställa har betoningen på ”för-”; de är svenska konstruktioner och betyder ”göra någonting i förväg”.
Betr hyra/förhyra berättar Lars-Gunnar Andersson att den legendariske språkvetaren Erik Wellander tyckte att en hel del av de tyska prefixen kunde tas bort, men riktigt så enkelt är det kanske inte alltid: det finns idag en skillnad mellan ex vis säljare och försäljare; en skillnad som kanske består i att säljaren tjänar mera pengar och inte förekommer i lika enkla sammanhang som en försäljare!
Lyssnaren undrar också om inte ”för-” i förboka är onödigt: orden betyder samma sak. Svaret på den frågan är att överflödig och upprepad information; redundans och tautologi är vanliga företeelser i språket, som återigen (se där ett exempel) dyker upp i programmet.
