Meditativ ljudkonst på Malmö Konsthall
I helgen hade Malmö Konsthall vernissage på en utställning med den skotska konstnären Susan Philipsz, hennes första separatutställning i Norden. Philipsz, född i Glasgow men verksam i Berlin, arbetar med foto, film och ljud men nu i Malmö är det bara den mänskliga rösten som gäller. Lars Lönroth var där och lyssnade.
Utställningen pågår till den 21 augusti 2005.
Sång: ”Stay with me watch one hour with me”
-Stanna en stund hos mig, sjunger Susan Philipsz i sin 15 minuter långa ljudinstallation som fyller varenda kubikcentimeter av Malmö Konsthall, arkitekten Klas Anshelms ljusa och luftiga byggnad som invigdes för precis 30 år sen. Det luktar nyskurat trägolv när man går omkring i det stora, tomma, vita rummet där små svarta högtalare i taket är det enda som syns.
Sång: ”Stay just a while by my side”
Susan Philipsz har som vana att a cappella och med långa andhämtningspauser framföra melankoliska sånger på stökiga offentliga platser som snabbköp och biografer, sånger som väcker känslor och minnen, sånger väl utvalda med tanke på den sociala kontexten och den omgivande arkitekturen. Här, på Malmö Konsthall, har hon nu fått ett unikt tillfälle att fylla ett stort, vackert rum med sin egen röst som enda ljudkälla.
Susan Philipsz: ”This is the most extreme, anyway, way of using sound and architecture. I’ve never worked with a space so beautiful and also so big and have just one solitary voice in the space”
Avsikten är kanske den att Malmö Konsthall nu under våren och sommaren med Susan Philipsz’ hjälp ska fungera som en byggnad för eftertanke och meditation som kontrast till de visuella bildstormar som annars brukar karakterisera ett hus som detta. Philipsz hämtar sin inspiration från många olika håll, från James Joyce till David Bowie och hon väljer ofta sina sånger från populärmusikens och filmens värld. Texter om ensamhet och alienation, om livet och döden. Om att ingenting varar för evigt.
Susan Philipsz: ”I wanted to create a sense of solitude in the space so I chose these songs, they are all doing with things of alienation and mortality and nothing lasts forever, You know”
Sång: ”Nothing ever lasts forever, nothing ever lasts forever, nothing ever lasts forever, nothing ever lasts forever”
Lars Lönroth
