Varför lägga ner Statens Konstråd?
Statens Konstråd bör läggas ned. Det var slutsatsen i den utredning av konstrådet som presenterades i förra veckan.
Staten bygger inte så mycket längre, de flesta av Statens konstråds projekt sker på kommunal nivå och övrig verksamhet kan spridas ut på museerna var några av slutsatserna.
Men slutledningar kan tolkas på andra sätt tycker Cecilia Blomberg.
Varje år dimper den ner i brevlådan. En katalog över vad Statens Konstråd sysslat med det senaste året.
Det har blivit allt mer intressant läsning.
Valet av en viss konstnär till en viss plats känns genomtänkt, förankrat.
Till nya världskulturmuseet i Göteborg en vägg av små gubbar i pastellfäger som håller upp varandra. Konstnär Do Hu Suh, från Kina, bland annat aktuell på Venedigbiennalen för fyra år sen.
I Mångkulturellt centrum i Fittja utanför Stockholm ett videoverk baserat på intervjuer med de som bor där. Vad är identitet för någon som flytt från ett land är en fråga som ställs.
Konstnär Ester Shalev Gertz. Internationellt omtalad.
Och i svenska städer finns offentliga miljöer gestaltade av Maria Miesenberger, Anders Widoff, Ulf Rollof, Eva Löfdahl, Fredrik Wretman…och hur många relevanta namn som helst.
Det känns upplyftande att någon tar ansvar för att vår tids kulturarv befästs runt om i landet. Mycket av det bästa inom samtidskonsten sprids från norr till söder.
Och Statens konstråd tänjer och experimenterar och testar hur samtidskonstens nya uttryck ska kunna fungera i offentligheten. Många verk i nära samarbete mellan arkitekt och konstnär. Tiden med ensam skulptur på torg, ensam målning någonstans i trapphus är passerad.
Varför någon då kan ägna ett års utredningsarbete och 105 sidor åt att vilja söndra den här verksamheten är deprimerande. Här sitter en liten effektiv och extremt kompetent grupp människor och gör ett relevant urval. Ibland kostar det säkert lite mer, ibland lite mindre. En statlig myndighet kan välja att prioritera om olika år.
Inget ont om regionala konstkonsulenter. De gör säkert ett bra jobb. Men samma överblick har de inte. Och man behöver inte var särskilt konspiratoriskt lagd för att se hur lite pengar det kan bli per konstprojekt om allt ska splittras upp på kommunal nivå.
Så sluta tafsa på fungerande myndihgeter. Utred något annat istället. Häng med i konstens utveckling. Och utgå inte från att kunskap, kompetens och överblick behöver vara av ondo. Inte ens i de minsta av svenska städer.
Cecilia Blomberg
