Sällsynta jordartsmetaller slutar som vägfyllnadsmaterial
Miljöproblemen kring utvinningen av sällsynta jordartsmetaller i Kina har varit kända länge. Men det var först 2010 när landet minskade exporten som världen fick upp ögonen för problemet. Men då var det framförallt tillgången på metallerna som man oroade sig över. I Europa är idag politiker, forskare och företrädare för industrin överens om att vi behöver bli mer självförsörjande på mineral och metaller. I första hand handlar det om att säkra den fortsatta teknikutvecklingen och välfärden. Men det finns också de som tycker att det är viktigt av miljöskäl.
För att ta reda på hur det står till med återvinningen av sällsynta jordartsmetaller beger vi oss till Rönnskärsverken som drivs av Boliden och är Sveriges enda smältverk för framställning av koppar, guld och silver. Och som bolaget självt framhåller – världens största återvinnare av elektronikskrot. Här borde det ju finnas också sällsynta jordartsmetaller i skrothögarna.
– Ett typiskt kretskort från en gammal dator kan se ut på det här sättet. Det innehåller ungefär 16-17 procent koppar, ungefär 70 gram guld per ton och 300-400 gram silver per ton. Det är det som gör det intressant för återvinning, säger Olov Boman som är inköpsansvarig för sekundära råvaror på Boliden Rönnskär.
Han visar de gigantiska högarna av kretskort. Tittar man noga kan man hitta en och annan mobiltelefon också, men det är framförallt kretskort från datorer och mobiltelefoner som Boliden är intresserade av.
– När vi processar det här materialet så framställer vi rent koppar, rent guld, rent silver som kan användas i nya elektriska applikationer.
Men är det andra metaller som är kvar i det här kretskortet nu?
– Det kan finnas andra, vi vet till exempel att det finns sällsynta jordartsmetaller i det här materialet men det är inte så att vi fokuserar på dem på något sätt utan det vi är intresserade av det som är våra metaller som vi framställer, koppar, guld och silver.
Varför fokuserar ni inte på det?
– Vi fokuserar på de metaller som vi är duktiga på att framställa. Vi vet att det finns sällsynta jordartsmetaller men volymerna är för små, det är inte kommersiellt lönsamt för oss att ta fram de här sällsynta jordartsmetallerna.
Och vad sitter dem i, i kretskorten?
– Ja det vet jag inte, eftersom det inte är något som vi fokuserar på så har vi inte lagt ner någon, vi vet att det finns i kretskorten någonstans i komponenterna här men exakt var de finns och hur de används det är inget som vi jobbar med.
Så vad händer då med de sällsynta jordartsmetallerna efter att ni har tagit ut det ni vill ha?
– Ja det som händer är att de går igenom verket och så hamnar de i slaggar och slam eller andra mellanprodukter och där finns dem. Vi gör inget mer med dem utan det är där de hamnar tillslut.
Och vad händer med slaggen?
– Ja, slaggen den används bland annat till vägbyggnadsmedel eller liknande applikationer.
Så icke funktionell återvinning när det gäller sällsynta jordartsmetaller?
– Ja i dagsläget är det så.
Är det inte viktigt ur ett hållbarhetsperspektiv att ta tillvara på allt man kan ta vara på?
– Ja jag håller med dig, men just i vårt fall så tror jag att man ska lägga mer fokus på själva återvinningsföretagen. De kan separera ut magneter eller hitta komponenter i ett tidigare skede där man kan plocka ut jordartsmetallerna. Så fokus tycker jag ska styras mot själva återvinningsföretagen istället.
Stena metall är ett av Europas ledande återvinningsföretag när det gäller behandling av elektronikskrot med sådan verksamhet i sju europeiska länder. Christer Forsgren är miljö- och teknikchef.
– Generellt sett kan man säga att ingen återvinner sällsynta jordartsmetaller idag för kostnaden för återvinningen i förhållande till vad man kan köpa motsvarande metall på marknaden är för hög, säger Christer Forsgren, miljö- och teknikchef för Stena metall.
Vad är problemen?
– Materialpriserna på de här grundämnen har ändrats jättemycket. Ta neodym som exempel som används i alla kraftfulla magneter som finns i hårddiskar och högtalare, där har priset fallit med faktor tio de senaste tio åren vilket gör att det inte är förutsägbart. Koppar, aluminium och järn och sådär, där finns marknadspriser som är ganska stabila jämfört med de här metallerna. Här dikterar ju kineserna villkoren fullständigt. Det är deras priser som gäller i hela världen.
Finns kunskapen, finns tekniken för att ni ska kunna separera de här metallerna ur elektronikprodukter?
– Kunskapen är det inget problem med, sen kan man tycka att kunskapen är sådan att det blir för dyrt att göra det. Man ska hitta billigare metoder att plocka ut de här i tillräckligt ren form, det är möjligen ett problem. Tekniken finns men jämfört med att bryta det i Kina är det fortfarande för dyrt. Vi är bortskämda att kunna köpa billigt från Asien där någon annan i princip har betalat resten av kostnaden, motsvarande vad det hade kostat att tillverka det i Europa, och många gånger är det arbetsmiljö eller yttre miljö som får betala mellanskillnaden i pris.
Så vad händer med de sällsynta jordartsmetallerna i de elektronikprodukter ni samlar in idag?
– Om vi tar magneter till exempel så är de magnetiska vilket innebär att de fastnar på stålplåt och stålplåten går till återvinning på ett stålverk. Och då hamnar det hos slaggen i stålverket. Men det blir så utspätt att då kommer kostnaden för att återvinna det här att vara för hög.
I Luleå är Bertil Pålsson, lektor i mineralteknik vid Luleå tekniska universitet, och hans kollegor med i ett EU-projekt som ska jobba fram återvinningstekniker av just neodym i magneter. Lektorn gräver i en liten genomskinlig plastpåse som är resterna av elektronikskrot som kommer från Spanien.
– Jag har ett material här som är på 460 gram. Vi startade med 35 kilo. Och då har vi fått upp neodymhalten till ungefär en procent. Och det är sånt man kan skicka iväg till de som vill göra en lakning av det här materialet. Utvinna neodym till exempel. Kan gå till någon typ av specialsmältverk också. Och den process vi har tagit fram ser ut att fungera. Den är inte testad någon annanstans i världen. Jag kan inte gå in på alltför mycket detaljer hur man gör. Det är lite hemligt det här, säger Bertil Pålsson.
Men om jag förstår det rätt, det är 460 gram i den här påsen och en procent av dem är neodym. Och det kommer från ett material på 35 kilo?
– Ja.
– Ingenting ju!
– Nja, men alltså det är låga halter i materialet. I råmaterialet vi jobbar med är det mindre än 100 milligram per kilo.
Ett problem är också att dagens produkter blir alltmer komplexa och Christer Forsgren på Stena Metall ser inte heller att de designas för att lättare kunna återvinnas.
– Just den här typen av produkter där de här materialen finns i så skulle det förvåna mig om man ändrade designen av de skälen eftersom det är så bra konstruktion eller kundnytta man får utav de här produkterna så att ändra på det här med låga halter av många olika sällsynta jordartsmetaller i en produkt det kommer man inte göra för vi som konsumenter eller lagstiftningen ställer ju inte krav på att det ska vara lätt att återvinna. Vi köper ju en funktion som vi gärna vill ha, säger Christer Forsgren på Stena metall.
Är det någon produkt med sällsynta jordartsmetaller som man faktiskt återvinner idag?
– Lysrörspulver är ett exempel där man återvinner det, och andra sidan är det kanske inte den mest prioriterade fraktionen som man skulle vilja återvinna.
