RÅ utreder polisprovokationer
Riksåklagaren, RÅ, utreder hur åklagarna ska hantera ärenden där så kallad provokation misstänks ha förekommit. Det kan gälla fall där någon tros ha förmåtts att begå brott i syfte att få fram bevis mot den misstänkte. Vice överåklagare Ewa Nyhult undersöker hur åklagarna arbetar för att få en bild av hur vanliga de här ärendena är.
– Det har kommit upp nu med anledning av det så kallade kommissariemålet. I anslutning till det så har RÅ fått en del propåer från personer som har blivit dömda för brott där man påstår att polisen har använt otillbörliga metoder och man vill att förundersökningar ska öppnas igen, eller att det kanske kan bli fråga om resning.
– Då finns det ju anledning från vår sida att se hur åklagarna arbetar vid den här typen av utredningar, säger Ewa Nyhult, vice överåklagare vid RÅ:s nya enhet, utvecklingscentrum i Umeå.
Kommissariemålet gäller den kriminalkommissarie vid länskriminalen i Stockholm som anklagades bland annat för att ha provocerat fram brott.
Svea hovrätt friade honom, men målet är överklagat till Högsta domstolen. RÅ har överklagat en del av målet och männen som fälldes för narkotikabrott anser att HD ska pröva frågan om brottsprovokation.
Nya riktlinjer
Vid sidan av detta utreder nu alltså Riksåklagaren hur åklagarväsendet ska agera när polisen använder okonventionella spaningsmetoder. Ett seminarium med åklagare ska hållas i juni och eventuellt utfärdas nya riktlinjer för åklagarna.
Vice överåklagare Ewa Nyhult undersöker hur åklagarna arbetar i dag och försöker få en bild av hur vanliga de här ärendena är. Men de blickar också mot andra länder där betydligt mer av provokation är tillåten, till exempel USA, Kanada, Frankrike och Storbritannien.
Brottsprovokation förbjuden
I Sverige är det tillåtet att provocera fram bevis, men inte att provocera fram brott. Däremot finns detta inte reglerat i lag, utan det är praxis som avgör vad får göras.
Men det finns förslag om en lag, något som Riksåklagaren redan sagt ja till och som skulle betyda vissa förändringar, tror Ewa Nyhult.
– Ja, det kan ju innebära att det i viss mån blir tydligare för både åklagare och poliser var gränserna går någonstans för vilka åtgärder som är godtagbara. Men det kommer fortfarande att finnas ganska stort utrymme för att göra olika bedömningar för vad som kan vara lämpligt i det enskilda fallet, säger hon.
Har du en känsla av att det finns en efterfrågan av lagstiftning bland åklagarna?
– Ja, det tror jag att det gör, annars hade väl inte RÅ sagt ja till det här förslaget. Men det kan ju också finnas en efterfrågan hos åklagarna om riktlinjer från RÅ:s sida om hur man ska förhålla sig i den här typen av situationer.
Maria Eksedler
maria.eksedler@sr.se