Realism lyfter dansk deckare
”Den tredje makten” som har svensk premiär idag kommer hit med många priser i bagaget. Förra årets bästa danska film och bästa regi till debuterande regissören Nikolaj Arcel. Manuset till ”Den tredje makten” bygger på en deckare skriven av en före detta presschef på riksdagsnivå. Och det är nåt som märks i intrigen - Elin Claeson, har sett filmen:
- Ja, här har vi alltså en ambitiös journalist på Danmarks största morgontidning som plötsligt får möjlighet att hoppa in och arbeta som riksdagsjournalist i Christiansborg, det danska riksdagshuset, alltså. En stor ära, en fantastisk chans att profilera sig, hitta fräsiga nyheter, skapa förstasidesgrejer. En murveldröm.
Samtidigt råkar en av landets mest profilerade partiledare ut för en bilolycka och inom det påhittade mittenpartiet utbryter en intern och smutsig kamp om partiledarposten.
Vad vår hjälte-huvudperson-journalist snart upptäcker är att han är en bricka i spelet. Han utnyttjas både av politikerna och deras spindoktorer så väl som av sina chefer och kollegor. Det vill han inte vara med om - han vill inte bli lika korrumperad som de andra riksdagsjournalisterna. Han vill inte vara den tredje makten helt enkelt.
Det låter ju som en klassisk politisk thrillerintrig - är det en bra film då?
- Jo, men visst - det är helt OK. Lite för tunt kanske för att räcka i knappt 2 timmar. Det är lite som ett utdraget avsnitt av tex Mordkommissionen eller Taxa eller ja, nån brittisk tevedeckare. Men en sak är faktiskt rätt anslående och det är hur absolut självklart regissören, tillsammans med manusförfattaren får man väl tillägga, skildrar relationer. Här finns en massa bipersoner som i många andra thrillers enbart skulle stanna vid att vara schabloner. Frun och dottern till journalisten tillexempel: som gjorda för att kidnappas eller bli utsatta för nåt eller bara vara allmänt oförstående när pappa/make måste jobba sent ännu en gång. Men icke. Ren realism; lite ömsinta pussar, lite tevetristess, lite vardagspussel med hämt och lämning. Sånt är de bra på, danskarna. Och det lyfter denna deckare ett snäpp faktiskt.
Elin Claeson
