"Don Quijote - killar säljer" på moment teater

2:30 min

På moment teater i Stockholmsförorten Gubbängen har det genom åren spelats metateater i kubik – frågan är dock om man nu slår rekord med Anderas Boonstras pjäs ”Don Quijote – killar säljer” som Boonstra också regisserar. Pjäsen handlar om hur han och skådespelaren Mathias Ohlson spelar sin version av ”Don Quijote” men Boonstra och Ohlson spelas här av Josefin Ankarberg och Niki Gunke Stangertz. Maria Edström som sett premiären reder ut begreppen.

Redan Cervantes roman är, för en 400 år sen, en riktig meta-show - i romanen finns redan en bok skriven av en annan författare, översatt av en tredje och Don Quijote och Sancho Panza träffar i boken folk som läst boken om dem! Så det är nästan konstigt att Andreas Boonstra och moment inte redan satt tänderna i densamma. När det nu görs så finns som vanligt ett slags dubbelexponering – ur radarparet riddaren och vapendragaren utvinns ett annat radarpar; killarna, nördarna, de här som får bre ut sig, tar plats, orera och pokulera – killar säljer!  Självironiskt inser Andreas Boonstra och hans vapendragare Mathias Ohlson i en inspelad liten prolog att de kanske är nåt liknande och låter istället Niki Gunke Stangertz och Josefin Ankarberg stå på scen i deras ställe.

Och de båda gör det med äran, båda fångar ett slags essens hos sina rollgestalter - Josefin Ankarberg i den tacksammare rollen som Ohlson, som ju är en helgjuten skådespelare, vilket gör att hon får visa hela sitt register. Niki Gunke Stangertz är väldigt skicklig i den svårare rollen som Boonstra som är mer av en resonör, en entertainer, en dramatiker än en regelrätt aktör.

 Och till en början verkar de ha bildat en intern moment fan-club som träffats för att utbyta gamla minnen om storverk i det förflutna. Även vi i publiken blir en del av denna fan-club och tom en kritiker som undertecknad slås av tanken – kanske är jag själv en kvinnlig moment-nörd? Samtidigt - är det inte höjden av inbilskhet av två killar att låta två tjejer spela dom?

 Men gudskelov, Cervantes, själv en förklädnadens och identitetslekens mästare, får alltmer mer att säja till om i denna meta-röra av riddare, konverterade judar, arabiska författare, studenter, bondflickor och med det läggs något vackert och allvarligt till det här jonglerandet med masker och förställningar.

Så här är det ofta på moment, det börjar i en till synes pratig och självupptagen ände och slutar i en kärleksfull djupdykning i den klassiska förlaga man samtidigt maler ner i sin teatermaskin. Moment säljer!