#IBS #magtarm

Josefins kamp mot IBS

9:05 min

22-åriga Josefin Trogen i Kristianstad är en av alla de svenskar, 15 procent, som lider av sjukdomen IBS. Hon har till och från i sex år haft så kraftiga magsmärtor att hon varken har kunnat stå eller prata.

I ett av de nyrenoverade höghusen i centrala Kristianstad bor 22 åriga Josefin Trogen. Morgonyogan är avslutad och frukosten precis nersväljd, förutom ett glas apelsinjuice som hon smuttar på sittandes vid köksbordet. Det första jag märker är att hon har lätt till skratt, fast att jag är här för att prata om hennes nya diagnos.

Josefin flyttade till stan för två år sedan från daländska Mockfjärd utanför Borlänge och läser till Folkhälsopedagog på högskolan, fjärde terminen. Kanske var valet av yrke inte helt taget ur luften. Redan när Josefin var femton-sexton år började hon kämpa med sin egen hälsa.

– Framförallt i gymnasiet åkte jag flera gånger till vårdcentralen och också akuten, mest för att jag inte ville bli vidareskjutsad. Jag hade jätteont. Ibland har det varit i kramper att jag inte kan gå eller stå, säger Josefin Trogen.

Vad har hänt när du har kommit till akuten?

– Det har inte hänt något. De har kollat lite och tryckt och känt. Men inte mer än så. De har sagt att jag ska ta det lugnt och sluta stressa.

Magsmärtor är en av symptomen av IBS. Andra är återkommande diarré, förstoppning och kraftigt gasig mage - antingen var och en för sig eller än det ena, än det andra. Sjukdomen har kallats mystisk, eftersom läkare och forskare inte vet exakt varför man får den eller hur den ska botas.

Den har också slarvigt kallats slask- eller uteslutningsdiagnos, för att man ofta får den efter att ha uteslutit exempelvis laktos- och glutenallergi, andra mag- och tarmsjukdomar eller cancer i tarmen. För Josefin tog det sex år att sätta namn på smärtorna och det efter ingen undersökning alls.

– Det värsta kom tillbaka efter sommaren och hösten. Då har jag insett vad det var, men jag har inte orkat gå till läkare för jag vet att jag inte kommer få någon hjälp.

Men sen gick hon i alla fall för ett par veckor sedan.

– Hon sa bara att så länge du inte har värre besvär, eller att det inte är såhär eller såhär eller såhär, så tänker inte jag utsätta dig för några hemska undersökningar. Då är det IBS, utifrån vad du berättar är det IBS.

Bad du om att bli undersökt?

– Det var ju därför jag gick dit, för att få veta varför jag hade ont och hur jag skulle få bort det. Men sen sa hon att det inte behövdes. Jag har inte stridit för det. Det tycker jag inte man ska behöva egentligen. Nu är jag 22, men när man är 16 och kommer in till akuten så borde de kolla mer.

Men känns det bättre nu när du har fått diagnosen bekräftad?

– Ja nu har jag hunnit läsa in mig jättelänge och försökt förstå. Men hade de sagt det innan så hade man ju haft längre tid. Inte bara "sluta stressa och ta en Alvedon", säger Josefin.

Ingen undersökning, men i alla fall en diagnos. Efter att inte ha blivit tagen på allvar i över sex år är Josefin nöjd. Men det finns inget botemedel för IBS, ibland medicinerar man mot symptomen. Men ofta får patienterna rekommendationen att testa sig fram bland nerstressning, kost och motion - och Josefin är inget undantag.

– Jag kan äta lite råa grönsaker ibland. Varma är bättre. Så fort det blir för mycket blir det jobbigt. Sen kör jag bara på laktosfritt. Och inte för mycket socker och fet mat.

Vi lämnar kylen med den laktosfria yoghurten och alla råa grönsaker som Josefin bara kan äta i små mängder innan magen säger ifrån. Vi rör oss vidare i lägenheten, in ett annat rum där en yogamatta ligger i mitten.

Yogan började Josefin testa redan innan hon fick diagnosen IBS och när hon fick den var det ett av läkarens tips som tydligen har funkat för andra. Nu utövar hon yoga varje dag för att se om det hjälper mot hennes smärta.

– Jag är ingen expert, men rörelserna påverkar tarmarna, det masserar. Och att stå på huvudet ändrar blodflödet.

Det finns inga identiska fall av IBS, därför finns det heller ingen universallösning för att lindra symptom och smärta. Men Josefin är beredd att testa sig fram för att slippa de där smärtorna som hon har haft i sex år, de som gör att när de slår till kan hon varken stå eller prata, att hon blir utslagen.

Andra IBS-patienter som hört av sig till P4 Kristianstad har exempelvis haft diarré som kommit så snabbt att hen har bajsat på sig flera gången. En annan om att toabesöken måste komma en halvtimme efter varje måltid. Josefins smärtattackerna har också påverkat hennes liv.

– Jag har gått hem från skolan några gånger, och såklart när jag var på akuten. När jag var utomlands kunde jag ha jätteont, men då bodde jag ju på jobbet eftersom jag var barnflicka, så jag kunde inte gå hem.

Men känner du att det styr ditt liv?

– Mina föräldrar säger till mig att jag inte ska låta det styra. Ibland kan jag tänka bort det, speciellt nu när jag mer vet vad det är. Men i början när det var riktigt illa, då har jag trott att jag ska spy, och då vill man inte gärna gå någonstans.

Josefin blev erbjuden medicinering för smärtan, men hon kan inte hon tänka sig att äta medicin resten av livet. För smärtfri det tror hon inte att hon någonsin kommer bli.

– Antagligen inte. Det kommer säkert alltid göra ont, jag får lära mig undvika det och hantera det. Att se alla tecken direkt, innan det är förjävligt.

Hur mår du idag?

– Bra! Jag har haft ont till och från vissa dagar de senaste månaderna. Men det har blivit bättre sen innan jul, något har hänt. Jag tror det handlar om att jag börjar lära mig vad som funkar. Jag kan inte stressa i 120 hela veckan eller jag kan inte äta hur mycket dålig mat som helst. Då får jag ont. Jag börjar lära mig hur jag ska leva, säger Josefin Trogen.