Grönstämplad stadsdel ifrågasätts

12 min

Norra Djurgårdsstaden i Stockholm marknadsförs som ett hållbart och miljövänligt område, men den gröna stämpeln är ifrågasatt. Det är ett jättebygge i ett attraktivt läge i utkanten av Stockholms innerstad, där 12 000 lägenheter och 35 000 arbetsplatser ska stå färdiga om 15 år. Men trots att bygget är i full gång så verkar mycket fortfarande vara under utprovning, inte minst när det gäller just miljösatsningarna.

– Här har vi sopsug i parken! Parkpapperskorgarna är kopplade till en sopsuganläggning. Det är samma anläggning som betjänar alla bostäder här i området. Så man behöver aldrig köra in med en sopbil för att tömma papperskorgarna i parken och de kommer aldrig bli fulla heller, det är bara att suga iväg det, säger Staffan Lorentz.

Soporna ska alltså sugas iväg under marken som den här dagen är täckt av ett par decimeter snö. Det är inte mycket folk ute på gatorna, och jag ser nog nästan lika många byggmaskiner som boende. Grävskopor, cementblandare, lastbilar kör omkring och arbetar bland de höga uppvuxna träd som har fått stå kvar.

Just i den här delen av stadsdelen står husen färdiga och till stor del befolkade av nyinflyttade. Det som görs här nu är att bygga ordentliga gator i stället för byggvägar, för det här är ska vara en riktig stadsdel och det byggs tätt. En anledning till det är att marken här under drygt hundra år var avspärrat industriområde för gasverket och det har krävts både dyr marksanering och ordentligt grundarbete, så varje kvadratmeter kostar en hel del redan från början. Fast nån enstaka kvadratmeter verkar man kunna upplåta åt ett par orangea bikupor, som Staffan Lorentz pekar ut.

– Det här med biodlingen, det är lite roligt. Och vi har haft en annan grupp boende som har haft hand om stadsodlingen i pallkragar. Det har varit väldigt populärt!

Stadsodlarna kanske bor i de pastellfärgade sjuvåningshus som vi passerar, byggda i en stil som Staffan Lorentz inte vet vad han ska kalla men som för mina tankar till Hammarby sjöstad och andra liknande stadsområden runt om i Stockholm och i landet från millennieskiftet och framåt.

Och han säger att jo, det är nog ganska likt, och att de här husens design är lite daterad fast de är nästan nybyggda, eftersom byggprocessen försenades med många år av ett antal överklaganden.

Anledningen till det är det naturnära läget utmed vattnet i Stockholms östra kant vid Värtan, det läge som gör området så attraktivt men också känsligt, eftersom det ligger mitt emellan två delar av den så kallade nationalstadsparket. Det har krävt speciella hänsyn.

Och just de här husen som vi nu går förbi är planerade och ritade flera år innan Norra Djurgårdsstaden 2009 fick sin miljöetikett, så det kommer vara stor skillnad på dem och det som byggs framåt, säger Staffan Lorentz.

– Där kommer dessutom hållbarhetstanken kommer synas mycket mer. Med gröna tak, gröna väggar och solceller. Där kommer man se stor skillnad.

Just det. Och det här området har marknadsförts mycket med miljöprofil?

– Ja det stämmer, vi har i uppdrag från politikerna att vi ska driva hållbarhetsfrågan i stadsutvecklingen här. Vi ska ställa krav på byggherrar och på oss själva, när de och vi bygger.

Med oss har vi också Christina Salmhofer, miljösamordnare för Norra Djurgårdsstaden vid Stockholms stad, och jag ber henne sammanfatta vad som är miljögrejen med Norra Djurgårdsstaden.

– Jag tror det speciella är framförallt att vi försöker ta ett samlat grepp kring frågor som rör stadsutveckling. Vi arbetar med att få till den täta staden där man lätt kan röra sig utan bil. Vi skapar bra förutsättningar för att kunna gå och cykla i första hand, och också se till att det finns en väldigt bra kollektivtrafik i området.

Sedan är det väldigt viktigt att vi förhåller oss tydligt till nationalstadsparken, alltså Djurgården, som området gränsar mot i söder och norr. Att förstärka grönstrukturen, som ska hjälpa oss att öka den biologiska mångfalden på den här platsen där det tidigare varit industriområde.

Och den här förstärknigen av grönstrukturen har en viktig funktion, inte bara socialt och när det gäller den biologiska mångfalden, utan den ska även hjälpa oss att anpassa oss till kommande klimatförändringar. Så vi kommer att kunna se gröna tak, många grönytor i form av parker, jättemånga träd och gårdar med buskar. Och det är för att om vi får intensivare regn, så ska dagvatten magasineras lokalt så att det inte uppstår översvämningsrisk.

Och så jobbar vi med sunda material, det giftfria samhället.

Det här som du räknar upp handlar mycket om hur de boende här upplever sin miljö, men inte lika mycket om hur de påverkar miljön, deras ekologiska fotavtryck?

– Det vi jobbar med är framför allt att skapa bra förtsättningar för boende och verksamma i området att minska sitt koldioxidavtryck så mycket som möjligt. Och det gör vi i första hand genom att se till att de har lätt att välja att cykla, gå och åka kollektivt. Och så ställer vi tuffa krav på byggherrarna att byggnaderna ska vara energieffektiva. Det ska vara lätt för de boende att göra rätt, och svårt göra fel, säger Christina Salmhofer.

När det gäller energianvändningen för de här husen som redan står klara och som alltså ritades innan kommunen satte sin hållbarhetsetikett på området, så tycker Christina Salmhofer att det har blivit en bra dialog med byggherrarna så att man efter hand har kunna justera ritningar och materialval åt ett energisnålare håll.

Hon väntar just nu på de första energiprestandatalen, alltså siffror på hur energisnåla husen har blivit. Siktet är inställt på 65 kWh (kilowattimmar) per kvadratmeter och år inklusive uppvärmning, varmvatten och fastighetsel och det är mycket nära den nivå som de renoverade husen hamnade på i miljonprogramsområdet Brogården som vi berättade om i Klotet i förra veckan, och som ju ansågs som bra siffror. Och när det gäller de kommande kvarteren här i Norra Djurgårdsstaden så är målet hårdare satt, 55 kWh per kvadratmeter och år, säger Salmhofer.

Sedan återstår att se om de målen verkligen uppnås, för ofta visar det sig svårt att träffa de uppställda målen när folk sen väl börjar bo i husen.

Men oavsett om de målen skulle uppnås så kan man ju undra: om det här nu ska vara ett hållbart område, varför satsar man inte ännu ambitiösare, på hus som inte behöver nån tillförd energi alls, alltså så kallade nollenergihus? Eller på hus som till och med skapar mer energi än de gör av med, till exempel med solpaneler? Något som väl skulle vara särskilt lämpligt eftersom fjärrvärmen till stadsdelen idag kommer från Värtaverket i närheten som mest eldas med kol! (Fortums kolkraftverk ska fasas ut och ersättas av ett biobränsleeldat kraftverk).

Jo plusenergihus planeras faktiskt men det handlar bara om två stycken av alla de hus som byggs.

Stockholms stad satte alltså miljö och hållbarhetsetikett på projektet norra Djurgårdsstaden 2009. Men nu ska vi träffa någon som sätter en mindre smickrande etikett på just den märkningen.

– När de här stadsdelarna de facto inte är hållbara så tycker jag att det kommer väldigt nära något som man kan kalla för greenwashing, alltså att man använder miljö eller hållbarhet för att sälja nånting som inte lever upp till det som man försöker sälja det som.

Kritiken kommer från Josefin Wangel, forskare i hållbar stadsutveckling på KTH i Stockholm och som bland annat forskar just på Norra Djurgårdsstaden och hur smarta IT-system kan göra stadsdelen mer hållbar.

Och hon är alltså kritisk till hur det här projektet marknadsförs. Visserligen hör nog stadsdelen till det bästa som byggs idag om man ser till miljötänkande, säger hon. Men att kalla bebyggelsen i Norra Djurgårdsstaden för hållbar är att ljuga menar hon. "Hållbart" betyder att det ska vara ett sätt att leva som inte tär på jordens resurser och dit är det ännu mycket långt från Norra Djurgårdsstaden säger hon.

Mer konkret så menar Josefin Wangel att lägenheterna är onödigt stora, så att den vinst man gör genom ett lågt energital per kvadratmeter går förlorad eftersom det ändå är många kvadratmeter per person.

Och inte minst är hon kritisk till att stadsdelen enligt målen ska kunna kallas fossilbränslefritt från år 2030. I det sätt att räkna som man har valt tas inte de boendes långväga transporter eller övriga konsumtion in, vilket man borde kunna begära, tycker hon. Och kanske framför allt så räknar man inte alls in koldioxidutsläppen från betongproduktionen, från transporterna av byggmaterialet och från själva byggarbetet, säger Josefine Wangel.

Och miljösamordnaren Christina Salmhofer tycker att Wangel har en poäng.

– Det är naturligtvis en väldigt relevant fundering. När vi pratar om fossilbränslefritt så omfattas inte produktionen av själva byggmaterialet. Det som är väldigt viktigt är att man tittar på komponenterna och försöker minska koldioxidbelastningen i mesta möjliga mån.

Det byggs överallt i Norra Djurgårdsstaden, säger Fredrik Sörbacken och Sofia Holmberg, som är ute och går med sin lilla dotter i barnvagnen. De trivs ganska bra, säger Sofia, men det är lite för mycket bankande och slamrande från byggandet. Men det blir nog bra snart när allt är klart, säger hon.

– Vi ville ha större och fick en hyresrätt här, och så är det nära naturen också.

Det har marknadsförts med miljöprofil, var det viktigt för er?

– Inte för mig direkt, säger Sofia.

– Nej, säger Fredrik. Och det är inget vi märker av heller, utom små detaljer som avfallskvarnen i lägenheten. Men den är ju bra! säger Fredrik Sörbacken.

En stund senare står jag och tittar ner i en vask med Christina Salmhofer. Avfallskvarnen därnere i botten sätter igång vid ett tryck på en knapp. Vi provar med ett skruttigt päron, som kvarnen tuggar i sig med ett starkt brummande läte. Alt organiskt avfall utom ben kan kvarnen ta hand om, säger hon.

Matavfallet åker ner i avfallskvarnen och vidare till reningsverket för att bli biogas. Övrigt avfall får man sortera, och så tar sopsugen hand om tidningar, plast och brännbart avfall var för sig.

Men det funderas också kring en sortering av avloppsvattnet. Tidigare har vi hört i Klotet att det skulle göras försök med urinseparation. Det verkar nu inte bli av, nu utreds i stället om kanske allt som hamnar i toaletten ska sorteras för sig, fast med mindre spolvatten tack vare ett vakuumsystem, för att låta näringen återföras till jordbruket. Hur det blir med det ska blir klart till sommaren.

Över huvud taget tycker jag att det är mycket som fortfarande utreds och utforskas och funderas på trots att bygget ju är i full gång, men Christina Salmhofer säger att det viktigaste är att de åtgärder man gör verkligen blir bra, även om det inte hinner beröra hela området, och att man också ska lära sig för andra, kommande byggprojekt.

– Det kommer kunna vara otroligt viktigt för kommande stadsutveckling i hela Stockholm och kanske hela Sverige, säger miljösamordnaren Christina Salmhofer.