"Den gamle kungen i exil" av Arno Geiger

Arno Geiger är en av Österrikes mest välkända författare just nu. Han debuterade 1997, men fick sitt stora genombrott 2011 med en roman som snabbt blev en bästsäljare i den tyskspråkiga världen. Den gamle kungen i exil heter den och handlar om författarens demenssjuka pappa. Nu kommer den på svenska och Kulturnytts Anna Tullberg har läst.

Det är spännande att iaktta vad minnet gör med en läst bok. I mitt fall kan det vara en färg som blir kvar, en känsla och inte sällan en plats. Arno Geigers Den gamle kungen är i exil är ljust grön och vänder sig mot världen. Platsen en by, ett hus av mörkt trä, ombyggt och tillbyggt, det ligger lite för sig själv uppe på en kulle omgiven av fruktträd.

På den vidsträckta tomten vandrar en man, som ständigt brukade hitta något att fixa med på huset. Han har länge varit kungen i det här riket. Pappa till ett antal barn, en fru som gett upp honom som livskamrat, men ändå inte lämnat in som medmänniska.

Kungen drabbas av Alzheimers sjukdom. Han kan inte längre orientera sig i sitt rike, ser sig omkring och undrar vem som planerat trädgården han står i? Han har förlorat koordinaterna. Han säger: Idéer har jag många, men de kommer inte ut längre.

Bredvid står de vuxna barnen som sedan länge lever sina liv med nya familjer och tänker; vad gör vi nu? Vem blir jag nu, när pappa inte längre vet vem jag är? Allt ställs på ända och ändå är den här berättelsen ljus och framåtblickande, ja faktiskt optimistisk. Hur går det till?

Arno Geiger är inte sentimental när han berättar. Han ger sin huvudperson tillgång till sin egen historia med allt var det innebär av både krigstrauman och grävande i trädgården. Men istället för att bara återskapa den människa som gällde innan sjukdomen slog till - mejslar han också fram den pappa som är nu. Och båda versionerna av människan är lika mycket värda. Författarjaget är öppen med sina egna tillkortakommanden, både som anhörig och vårdare, men beskriver också ett framgångsrikt förhållningssätt till både sjukdomen och pappan. Jag misstänker att den här boken kan fungera minst lika bra som en självhjälpsbok i ämnet.

Den gamle kungen i exil är rolig utan att vara lustig, lätt utan att vara lättviktig. Den innehåller ett antal, vad jag förstår, autentiska citat från den sjuke, mycket skarpsinniga och originella. Han är faktiskt långt smartare än alla andra, sin sjukdom till trots. Och; boken inger hopp, även om det är döden som väntar. Det är bara att böja sig. Jag citerar: "Tiden kommer fortsätta gå, trots alla protester."