Konfliktdrabbad stadsplanering på Färgfabriken

3:03 min

På Färgfabriken i Stockhom driver man ett mångårigt projekt om stadsplanering i konfliktdrabbade städer och på utställningen "A patchwork of narratives" så ställs i Mostar i Bosnien-Hercegovina mot Beirut i Libanon, två städer med stora inre spänningar. Karsten Thurfjell hamnade mitt i Beirut på Färgfabriken.

Den ständigt lika intensiva trafiken, den brutala arkitekturen i alla dessa nybyggen, i stark kontrast till dom övergivna halvruiner med fasaderna fyllda av skotthål som står lite överallt.

Beirut är som själva skärselden, där vi ständigt befinner oss i väntan, på antingen himlen eller helvetet, precis som i "Hieronymus Boschs altartavla "Himmel och helvete".

Det berättar filmarna Ali Beidoun och Rania Rafei, som på utställningen visar varsitt verk.

Rania har gjort en videotriptyk, uppdelad just som en altartavla, med tre parallella filmer som ibland visar tre olika historier, som ibland går ihop till ett enda hopkopplat panorama.

Att ha tre skärmar är också att simulera själva mötet med storstadsmiljön. Man kan inte följa handlingen på tre skärmar samtidigt, och man kan inte iaktta allt som händer när man går där på gatan i en stad. Man måste hela tiden välja i kaoset av intryck, av syner, av ljud av dofter, så ogripbarheten är en poäng, menar Rania Rafei

Men dom här ständiga valen gör en också till en aktiv betraktare, som interagerar med staden, i den här överväldigande mångfalden av intryck, och så kan man lugnt beskriva säga om en promenad i Beirut, menar Rania, som i sin film använder urbanitetsforskaren Rania Sassine som berättare.

Rania Sassine tar Martyrtorget i Beirut som exempel, det en gång så lockande torg som på 50- och 60-talet, före krigen, såg ut som en bit av franska Rivieran, med sina restauranger, teatrar och biografer, en självklar samlingspunkt för hela stan. Efter kriget bestämde man sig för att utvidga Martyrtorget, man tog bort den stora biografen, bröt upp platsens harmoniska proportioner, och idag är torget nästan ändlöst, formlöst och oöverskådligt.

Det pågår ett ständigt spel mellan stadens mentala infrastruktur och dess fysiska infrastruktur, och det är en något som Färgfabrikens projektledare Daniel Urey, som satt ihop det här lapptäcket av berättelser, har tagit fasta på.

Ali Beidoun, som utbildat sig till filmare i Bologna, och nu rör sig mellan Milano och Beirut, låter i sin film Beirut Vacui, en ung kvinna färdas genom staden, där synintrycken och människorna hon möter ständigt uttrycker sammadubbla känsla han själv känner, av fascination och längtan bort ständigt sida vid sida. Och som Rania Rafei säger, det går aldrig att beskriva en stad på ett sätt.

Karsten Thurfjell
karsten.thurfjell@sverigesradio.se

För er som bor långt från Färgfabriken så går det bra att leta upp båda dom här filmerna på nätet: "Beirut Vacui" och "The Purgatory - citie(s) of Beirut" kan ses på Vimeo.