Utbildning för vård av apatiska barn
Antalet apatiska barn har blivit så stort i Stockholms län att landstinget nu satsar på särskilda utbildningar för den sjukvårdpersonal som arbetar med barnen.
Det handlar både om att stötta personalen och att ge dem mer kunskap, säger överläkare Bengt Erik Ginsburg vid Transkulturellt centrum, den enhet som håller i utbildningarna.
– Nu är man på det klara med att vi behöver ha någon typ av samlad strukturerad utbildning för människor som ska arbeta med det här, säger han.
Stockholms län har störst antal apatiska barn i landet, 153 stycken, enligt den kartläggning som presenterades i slutet av april. Inom vården är det bland annat hemsjukvårdare och akutpersonal som kommer i kontakt med barnen.
Inget ljus någonstans
Att sjukvårdspersonal som möter apatiska barn i sitt arbete behöver stöd och hjälp, beror på att det är särskilt svårt att ta hand om och vårda apatiska barn, säger Bengt Erik Ginsburg.
– Det som är speciellt med de här apatiska barnen som hamnar i den här situationen det är att det finns ingenting som de här barnen kan se som ett hopp om en god framtid. De ser inget ljus själva och de kan inte få ett ljus förmedlat av sina föräldrar. Det är en extrem situation av utsatthet, övergivenhet och uppgivenhet. Där själva livet inte heller har någon riktig mening. Det enda som får en mening är – död. Det är det som är det svåra och speciella, säger han.
Kunskap om asylprocessen
Utbildningen handlar bland annat om att ge personalen mer kunskap om asylprocessen, och vilka regler som finns för att få asyl i Sverige, men också om att personalen ska lära sig dra gränser för vad deras uppgift kan vara. För den som inte klarar av det, tar stora risker.
– Parallellprocesser är jättevanligt, man går in i samma reaktioner som barnen. Man isolerar sig, blir arg eller stänger av. Man börjar själv söka uppehållstillstånd, nästan.
Behöver stöd
Förutom utbildning ska personalen också erbjudas handledning. De närmaste dagarna ska Transkulturellt centrum börja rekrytera terapeuter och handledare som kan stötta sjukvårdspersonalen.
Arbetet med att utbilda och handleda personalen kommer sedan att fortsätta så länge det behövs, säger Bengt Erik Ginsburg.
– Vi kommer att hålla på med både utbildningsinsatserna och handledningen så länge de här barnen finns och deras behov av insatser finns. Vi vet inte hur det kommer att utveckla sig. Men det finns inga planer på att detta bara ska vara ett tidsbegränsat projekt utan det ska vara vårdutveckling för de här barnen, säger han.
Tove Svenonius
tove.svenonius@sr.se