Sebastian Stakset vill inte hata mer

10 min

Sebastian Stakset, frontfigur under namnet Sebbe Staxx i kontroversiella hiphopgruppen Kartellen har skapat rubriker de senaste åren. Han har ett kriminellt förflutet, är dömd för flera grova brott och dessutom dömd för att hotat en politiker. Nu har han lämnat kriminaliteten bakom sig , funnit Gud och är aktuell med självbiografin: "Sebbe Staxx- Musiken Brotten Beroendet". En bok om hela resan, från barndomen, via kriminaliteten till frälsningen.

– Jag har ju spridit så mycket hat gentemot Sverigedemokraterna och jag har kommit fram till att det inte har lett till något positivt. Hat mot hat blir ännu mera hat och jag är så trött på hat, helt enkelt.

Förut var jag ju  i mörkret,  och då hade jag en sån destruktivitet inom mig. Jag ville bara se världen brinna, och sket i om jag uppmanade till hat. Det var det jag ville göra, jag ville känna en kamp mot myndigheter och  polisen, och jag ville att det skulle vara kaos. I dag förstår jag att jag gjort fel. Jag har barn nu, och vill verkligen inte uppmana någon att gå i de skor jag gått, det önskar jag inte ens min värsta fiende. I dag tänker jag på vad jag säger. Tungan är det farligaste vapnet, en gnista kan skapa en skogsbrand. Man måste tänka på vad man säger och på att man har ett ansvar som förebild för unga människor.

-Det här med att hota och skada andra människor, vad tänker du om att du tidigare gjort det?
– Jag har en djup ånger för att jag har gjort det, och  det hör ju ihop med att jag levt ett väldigt destruktivt liv. Ett kriminellt och drogmissbrukande liv, ett liv i mörkret, hand i hand med djävulen hela livet. Jag har ställt till med väldigt mycket dåliga saker som drabbat många människor. Mig själv, min familj, mina barn och människor jag stött på längs med vägen. Det har jag ånger för i dag.

Varför ville du skriva boken?
– Jag behövde få ett avslut, eftersom jag har blivit så ifrågasatt och eftersom jag har kommit till tro. Jag tog avstånd från mitt gamla jag och vill ta reda på varför jag varit som jag varit, och pratade med mina föräldrar och med min bror om barndomen. Det kom fram en massa minne och jag kunde börja lägga ett pussel på vad som format och skapat mig.

Vad går dina gränser för vad man får skriva om?

--Jag kan skriva om vad som helst men jag vill inte skriva med hjärtat fullt av hat. Jag har ingen drivkraft att drivas av hat längre när jag själv blivit förlåten av Gud. Man kan inte  fortsätta drivas av hat och samtidigt gå med Jesus, det går inte ihop.

-I boken beskriver du inte så utförligt om hur det gick till när du blev frälst, och när du berättar om ditt liv som kristen får du det att låta så enkelt?

-Flera har frågat om det där. Det var något som hände mig,  en transformation som började inom mig. Jag valde att tro på Jesus och den transformationen kan jag bara snacka om med folk som varit med om det själva, det är jättesvårt att förklara för andra. Men det lättaste sättet att förklara är att jag är en helt annan person nu sen jag blivit frälst. Frukterna av livet med tron har reparerat min relationer, det finns inget dåligt som har kommit med tron.

-Du skriver mycket om att du vill bli en representant för de som bor i miljonprogrammen, tror du att alla dom vill blir representerade av dig?

-Jag vet att många inte vill bli representerade av mig. Och jag vill inte föra människor som klarar sig bra i livets talan. Jag har inget att lära dom. Men dom männsikorna som växt upp som jag och sett det jag sett, vi talar samma språk. Kartellen har väldigt många som håller med om vad vi säger. Men det där är uppdelat, antingen hatar du eller så älskar du Kartellen, det är svartvitt.

 -Vad drömmer du om att uträtta i framtiden?

-Att få med mig så många jag kan som jag springer på till tron. Det är det jag känner att jag ska göra, att berätta vad den gjort i mitt liv.

-Så det är mera drömmar om frälsning än om gigantiska framgångar med musiken?

-Alltså, allt i mitt liv är om Jesus nu. Det jag har fått vill jag ge vidare.  Inget betyder så mycket som det, det skulle inte spela någon roll om jag skulle få en hit i USA, det kan inte jämföras med det jag fått av Jesus.

-När du levde ett kriminellt liv var det mycket snabba kickar, vad ger dig kickar idag?

-Ansvar. Att mina barn vet att när pappa har oss så är pappa där, han är närvarande. Han är snäll och glad, han leker och lär oss.  Att min fru vet att jag kommer hem varje kväll. Jag försvinner inte, min telefon stängs inte av. Och om nån bokar ett möte med mig så vet man att jag kommer. Det är så långt ifrån mitt gamla jag så det finns inte. Det här kickar mig, jag känner att jag har börjat älska mig själv för den mannen jag blivit i tron, och man kan inte bara kan vara nöjd med vad man presterar utan med vad man faktiskt är.

Karin Forsmark
karin.forsmark@sverigesradio.se