Spåren av Ukraina borta från Krim

3:10 min

På mindre än ett år har den ryska ockupationen av Krimhalvön raderat ut alla synliga symboler av det som var en autonom ukrainsk halvö. Få vågar längre öppet visa att de är emot annekteringen.

Men Leonid Kuzmin vägrar vika sig trots att han förlorat både jobb och att hela hans familj är emot honom. Han berättar att han förlorade sitt jobb på grund av att han ansågs illojal:

– Dagen efter vi firade minnesdagen 9:e mars, 201 årsdagen av poeten Taras Sjevtjenkos födelse, kallades jag in till rektorn. Han sade att jag inte får fortsätta som lärare eftersom jag är betald agent för ukrainska säkerhetstjänsten, som gått med ukrainska flaggan.

Hans försynta och lite blyga framtoning verkar inte vara en aktivists, men så presenterar han sig:

– Leonid Kuzmin, aktivist för den ukrainska rörelsen på Krim.

25 årige Leonid var en av arrangörerna av Majdan på Krim då för mer än ett år sedan. De hade inte tält på Lenintorget, men varje dag stod där aktivister med ukrainska flaggor.

– Vi var rätt många, mellan 150 och 200 varje kväll. Men när det blev våldsamt på Majdan i Kiev i januari blev vi något färre. De som var emot våld kom inte längre. Men ändå kunde vi samla upp till 500 på helgerna då, berättar han.

De som fortsatte demonstrera i Simferopel och i andra städer på Krim möttes också med våld. Halvön hade då många oberoende journalister som dokumenterade helt oprovocerade attacker där svartklädda män slog ned och sparkade på Majdanaktivisterna.

På Krim har människor mördats för sin proukrainska ståndpunkt, mord som fortfarande inte klarats upp. Men Leonid låter sig inte skrämmas.

– Jag söker nytt arbete, samtidigt pågår en rättsprocess där tre av oss dömdes till samhällstjänst, men vi har överklagat domen, fortsätter han.

De andra två som greps och dömdes samtidigt med Leonid har lämnat Krim, pressen blev för stor. Men den 25-årige läraren tänker inte ge upp. Han vill fortsätta kämpa för den ukrainska saken, trots att hela hans familj är emot honom och han saknar stöd från regeringen i Kiev:

– Makthavarna i Kiev gjorde ingenting när den olagliga folkomröstningen hölls, de gav inte nog stöd. Och idag borde de inte straffa vanliga människor genom att stoppa tåg och bussförbindelser, utan se till att behålla relationerna med Krimborna, säger han.

På halvön fortsätter ryssificeringen; ukrainska kulturcentrum har stängts, liksom ukrainska skolor utom en på Jalta. I skolorna har alla böcker bytts ut, nu finns till exempel inte längre någonting i historieböckerna om att ukrainska språket var förbjudet på tsartiden.

I skolsalarna hänger porträtt av den ryske presidenten Vladimir Putin jämte ryska flaggor och skolbarnen inleder dagen med att sjunga ryska nationalhymnen, en nationalistisk tradition som inte förekom alls här på den ukrainska tiden.

Ryskan har alltid varit dominerande på Krim, precis som majoriteten av skolorna var ryska skolor, men  alla lärde sig ändå ukrainska parallellt.