Längre inslag: Språket viktigt i äldreomsorgen

6:15 min

Trycket ökar på kommunerna att erbjuda äldreomsorg som är specifikt anpassad för äldre med annat modersmål än svenska. Men här finns stora brister, visar en enkätundersökning som SR gjort.

Naima Saif är snart 80 år och bor på ett servicehus i västra Stockholm. Hon har arabiska som modersmål och kan bara lite svenska.

– Ibland kommunicerar jag med personalen med kroppsspråk, ibland förstår jag vad de säger på svenska men jag kan inte själv förklara vad jag menar. Och de förstår inte arabiska, säger Naima Saif.

Hon berättar att hon ibland får ringa till någon av sina två döttrar för att förklara vad hon vill och hur situationen är. Ibland händer det att hon får hemtjänstpersonal som kan prata lite arabiska, berättar hon, men ingen av dem har det som modersmål, och hon längtar efter att kunna göra sig förstådd på riktigt.

– Arabiska är mitt modersmål, språket som jag är uppväxt med och som hela min existens bygger på, säger Naima Saif.

Martti Laitila kommer från en helt annan del av världen, från Finland, men hans problem är detsamma. På det äldreboende han bor på i Upplands-Bro kommun nordväst om Stockholm, har också han svårt att förstå och göra sig förstådd.

– Nu när min svenska gått förlorad kan jag inte göra så mycket mer än att ligga ner, säger 86-årige Martti. Han har Alzheimers sjukdom, vilket gjort att han nu glömt den svenska han en gång kunde.

På Martti Laitilas avdelning arbetar en finskspråkig undersköterska - deltid. När hon inte är på plats blir vardagen svår, berättar Marttis dotter Birgit Laitila.

– Han har jättesvårt att uppfatta de som pratar svenska. Han blir allt oroligare då. Och då ringer de till mig, för han blir bara aggressiv och skriker till. 

Martti Laitila och Naima Saif är två av nästan 250 000 utlandsfödda personer i Sverige som är 65 år eller äldre. Om tio år beräknas de vara närmare 100 000 fler.

Radio Sweden och Sisuradio har skickat en enkät till landets alla 290 kommuner. 234 har svarat, och av dem uppger en klar majoritet att de ser ett behov av äldreomsorg på andra språk. Men bara en av tre svarar att de faktiskt erbjuder någon form av äldreomsorg speciellt anpassad till gamla med ett annat modersmål. Det är en lika stor andel som i en liknande Sverige Radio-enkät för åtta år sedan.

– Det är ju lite märkligt att man inte är mer aktiv i kommunerna. Man måste börja planera och jag tycker att det är väldigt oroande att de inte har gjort det, Sirkka-Liisa Ekman, professor emerita vid Karolinska Institutet och expert på språkets betydelse i äldreomsorgen.

För det är nödvändigt i en omvårdnadssituation att personal och brukare kan förstå varandra, säger Sirkka-Liisa Ekman.

– Om man inte blir förstådd och inte förstår vad någon annan säger, så kan aldrig vårdsituationen bli bra. Man måste ha en fungerande relation mellan dessa personer. Annars blir det bara en teknik. Och tekniken räcker inte. I så fall kunde en robot göra jobbet. 

Det finns inget uttalat tvång för kommunerna att erbjuda äldreomsorg på andra språk än svenska. Undantagna är de nationella minoritetsspråken finska, tornedalsfinska och samiska - för dem gäller särskilda regler. Men enligt lagen ska ändå omsorgen utformas efter den äldres behov och förutsättningar, och den äldre ska också kunna vara delaktig i utformningen av den dagliga omsorgen.

För att leva upp till det här berättar några av kommunerna i enkäten att de upprättat speciella språkbanker inom äldreomsorgen. Skara är en dem, och i deras språkbank finns uppgifter om vilka språk de anställda kan prata flytande eller åtminstone förstå, berättar Kristina Nilsson Lindström, som är enhetschef inom äldrevården. Och sedan kan cheferna inom olika enheter gå in där och leta om man skulle behöva någon särskild språkkompetens. Men ibland räcker inte det heller, säger hon.

– Om du sitter, som jag har gjort några gånger, med en brukare som är svårhanterad på grund av att man har en minnesstörning som gör att man inte kan uttrycka sig på ett annat sätt än genom sitt modersmål. Då är det helt enkelt nödvändigt med någon som kan prata det språket. Så jag har fått anställa personer för att jag har en brukare som bara pratar en viss form av språk, säger Kristina Nilsson Lindström.

Det här är ett sätt att visa för nya svenskar att de är viktiga för vårt samhälle och att de behövs, säger hon. Men något större intresse för sin språkbank från andra håll har hon inte märkt av.

– Nej, du är nog den första som frågar mig i alla fall, det kan jag säga. Nej, det är inte så många som har frågat om just det.

Vad tror du att det beror på?

– Jag tror inte att man tänker på samma sätt, helt enkelt, och ser det som något betydelsefullt. Man tänker nog på andra sätt om personer som kommer från andra länder, säger Kristina Nilsson Lindström. 

I Tensta i Stockholm ligger äldreboendet Persikan, där alla - personal och boende - pratar persiska. Etheram flyttade hit för ett år sedan från ett annat boende där ingen annan pratade persiska. Det är viktigt med språket, säger hon.

– Här har jag bra kompisar. Jag kan prata med dem, jättebra.

Saknar du inte ibland att prata på svenska?

- Nej, nej, det saknar jag inte, säger Ehteram, som bor på äldreboendet Persikan i Tensta i Stockholm.