"Serenad" av Zülfü Livaneli

2:43 min

Zülfü Livaneli är en av Turkiets mest kända kulturpersonligheter. Han inledde sin karriär som protestsångare under ett 70-tal kantat av turkiska uppror och militärkupper och gick över till författarskap kombinerat med både filmskapande, fortsatt framgångsrik musikkarriär och under en period var han politiker. 2011 kom Zülfü Livanelis roman Serenad. Den kretsar kring Strumatragedin där närmare 800 judar försökte fly från andra världskrigets fasor. Ülkü Holago har läst den nyutgivna svenska översättningen av Serenad.

Det börjar med att universitetstjänstemannen Maya Duran lite avmätt tar emot tyske professor Maximilian Wagner på Istanbuls flygplats. Hon är upptagen av sina problem som ensamstående tonårsförälder. Han är en hedersgäst som ska föreläsa på hennes arbetsplats, det anrika Istanbuluniversitetet.

Men givetvis har professorn hemligheter, hemligheter som är kopplade till mörka vrår i turkisk 1900-talshistoria. Och i takt med att Maya lär känna honom och under hela berättelsens gång framträder flera blodiga milstolpar ur den turkiska och ottomanska historien.

Det visar sig att Maximilian Wagner bär på ett trauma kopplat till en verklig händelse: tragedin där fartyget Struma i december 1941 lämnade Rumänien med närmare 800 judiska flyktingar ombord. Fartyget nådde Turkiet och ankrade i Bosporen, mitt i Istanbul för att efter tyska påtryckningar och misslyckade räddningsförsök, bogseras bort. Struma lämnades åt sitt öde utanför den turkiska Svarta havskusten och sprängdes av en sovjetisk ubåt.

Händelsen har varit en bortglömd skamfläck i Turkiets förflutna, men Zülfü Livaneli gör Strumas öde känt för större kretsar. Författaren påminner också om hur den nybildade republiken Turkiet tog emot tysk-judiska professorer som tvingats lämna nazi-Tyskland och tog hjälp av dem för uppbyggnaden av myndigheter och lärosäten.

Serenad är en rakt och enkelt berättad bladvändare men med en större upplysningsambition än genomsnittliga deckare. Vid sitt Stockholmsbesök nyligen berättade Zülfü Livaneli hur turkiska läsare vittnat om att de läst Serenad med ena handen på datorn, ständigt sökandes efter de historiska referenser, citat, musikstycken och personer som boken är fylld av, och jag kommer på mig själv med att göra detsamma.

Parallellt med historien om Europa och Turkiet under andra världskriget finns flera av Turkiets ödesfrågor speglade i berättelsen, som när kärleksförklaringar till det kosmopolitiska Istanbul varvas med påminnelser om de tillfällen då mångfalden förbytts i attacker mot minoritetsgrupper.

Berättarjaget Maya reflekterar över sitt hemlands epoker och ständiga behov av traumabearbetning. "Allt obehagligt i det förflutna måste förtigas" konstaterar hon torrt. Men med Serenad gör Zülfü Livaneli precis motsatsen.