Var tionde pensionär bor i Indien

5:08 min

Folkrika länder som Indien står inför stora utmaningar att klara vården av snabbt åldrande befolkning. Svenska och indiska forskare vill nu samarbeta för att få fram effektiv demensvård som även jordens fattiga har råd med. Vår globala hälsokorrespondent Johan Bergendorff rapporterar.

Susan Jason, föreståndare för Nightingale-stiftelsens dagcenter för dementa i staden Bangalore, öppnar grinden till avdelningen. Det märks att hon gillar sitt jobb. Hon ler med hela kroppen när hon talar om de 20 glömska pensioner som kommer hit dagligen. De kommer hit för att anhöriga ska få avlastning, men främst för att de med hjälp av träning av kropp och hjärna ska kunna behålla sina förmågor så länge som möjligt, även om deras alzheimersjukdom inte går att bota.

De dementas tidigare erfarenheter tas till vara i verksamheten. Två gamla militärer leder morgongymnastiken. En före detta förman leder pysslet, en hemmafru dukar till lunchen. Det kostar tio kronor om dagen att skicka sin gamla mamma eller pappa hit. Nightingale-stiftelsen är icke vinstdrivande och har till syfte att ge vård och ett värdigt åldrande till så många indier som möjligt. Men kostnaden är ändå för hög för annat än medelklassen. Susan Jason funderar mycket på vad som händer med de dementa i slummen:

Kanske låser de in sina anhöriga, kanske irrar de omkring på gatan, funderar Susan Jason. Idag finns  4 miljoner dementa i Indien. Inom några decennier beräknas det finnas tre gånger fler.

Antalet läkare som specialiserat sig på äldre och minnessjukdomar är försvinnande få i detta land med 1,2 miljarder invånare. Soumya Hegde på Nightingale-stiftelsen är en av Indiens handfull äldrepsykiatriker. Hon deltar i utvecklingen av demensvård som även Indiens fattiga ska ha råd med.

På den senast öppnade demenskliniken har man fått ner vårdkostnaden med 30 procent genom att minska personalen från en per tre dementa till en per fyra. I stället har bevakningskameror satts in i varje rum och man satsar mer på telemedicin där specialister kollar upp patienter via videolänk.

Men äldrepsykiatern Soumya Hegde ser en risk i att allt för mycket teknik ska ersätta det mänskliga mötet som är så viktigt för demenspatienterna.

De utmaningar som nu väntar Indien kring omhändertagande av en åldrande befolkning intresserar också svenska läkare och forskare. Det statliga svenska forskningsrådet Forte och dess indiska motsvarigheter sammanförde ett 50-tal geriatriker från båda länderna i november förra året för att dra upp riktlinjerna för ett forskningssamarbete. En som var med var professor Ingmar Skoog vid centrum för åldrande och hälsa i Göteborg.

Ingmar Skoogs specialitet är att göra stora befolkningsundersökningar med hjälp av unika register och ta reda på vad som påverkar åldrandet, allt från sociala faktorer till neurokemiska förändringar i hjärnan. Sådana undersökningar vill gärna indiska forskare också göra och Ingemar Skoog tror att de sjukdomar som drabbade svenskar som föddes i början av 1900-talet, när fattigdomen var större här och fler levde på landet, kanske kan vara relevanta för Indien också.

Geriatrikern Wilhelmina Hoffman, som är direktör för Svenskt Demenscentrum, ingår också i samarbetsprojektet. Hon hoppas att indiernas förmåga att hitta kostnadseffektiva vårdlösningar kan vara något att inspireras av i Sverige också.

– Jag tror att det finns många nya modeller som Sverige skulle kunna bidra till att utveckla i Indien och samtidigt lära av dem för att sedan ta tillbaka och ta tillvara på det kloka kostnadseffektiva som kanske inte är för utbrett i vård land idag, säger Wilhelmina Hoffman.