Ren luft en födslorätt?

Oacceptabelt höga luftföroreningsnivåer i indiska storstäder

9:56 min

Enligt Världshälsoorganisationens mätningar av luftkvaliten i 1600 städer världen över, så finns 13 av de 20 värsta i just Indien. Sveriges Radios globala hälsokorrespondent Johan Bergendorff har besökt Indien och en av miljardnationens alla invånare som tvingas leva med konsekvenserna av den allt hälsovådligare luften i Delhi.

Kaushik Das Gupta sätter på nebulisatorn, en apparat han kan andas in kortison djupt ned i lungorna. Han har haft astma sedan han var liten, nu är han i 40-årsåldern och den ökande trafiken och luftföroreningarna i Delhi de senaste åren gör att han får svåra astmaattacker fler gånger per år. Då kan han inte andas ordentligt, inte tänka, inte sova, blir fruktansvärt trött och känner oro för att någon astmaattack en dag kommer ta livet av honom. 

Kaushik tänker flytta om några veckor från sin födelsestad som han älskar, upp i bergen norr om New Delhi. Han tvingas ge upp sitt jobb som journalist och istället börja skriva på en doktorsavhandling om portugisernas koloniala styre i Indien. 

Kaushik säger att inte har fått astman på grund av luftföroreningarna, men att den har förvärrats så mycket att han nu måste fly stan och att han läst i tidningen om andra som när samma tankar, även om få har samma möjligheter som honom, eftersom jobben oftast finns i storstan och det dessutom är inte bättre i andra indiska städer. Det kan jag själv intyga efter att ha besökt Hyderabad och Bangalore häromveckan. 

Den dominerande åsikten hittills enligt Kaushik har varit både bland allmänhet och politiker att det här är priset man får betala för ekonomisk utveckling och att Indien inte har råd att städa upp miljön förrän man nått samma standard som rika länder. Men de senaste månaderna har det skrivits mycket om smoggen i indiska tidiningar, efter att Världshälsoorganisationen WHO pekade ut Indien som landet med värst luftföroreningsproblem på jorden. 

Många föräldrar blir förstås oroliga när de läser att var tredje skolbarn i Delhi fått lungskador av partiklarna de andas in dagligen. Att 600 000 indier dör årligen av luftföroreningar från trafik, industri och eldning. 

Lungorna, hjärtat och blodkärlen blockeras eller inflammeras av de små skadliga partiklarna och man kan få cancer. Står man vid de värsta trafikstockningarna så smakar det snart metalliskt i munnen, hostan retar i halsen och näsan känns täppt. Men den farliga luften finns verkligen överallt, även där man minst anar det. 

Som här i mitt i Lodhis trädgårdar, New Delhis gröna lunga, med mjuka gröna gräsmattor, lummiga träd och åldrade monument. Flanörerna och alla morgonpigga som motionerar och gör yoga här i parken verkar helt omedvetna om vilka risker de tar, när Shirin Bithal från miljöorganisationen CSE Center for Science and Environment tar fram sin apparat som mäter luftföroreningar. 

Just nu visar mätaren 450 mikrogram per kubikmeter av små hälsovådliga luftpartiklar mindre än 2,5 mikrometer. Det är 18 gånger över WHO gränsvärden i snitt per dygn, så just nu är det inte nyttigt att vara utomhus, säger Shirin Bithal på CSE. På andra ställen är det värre. Värdena kan gå upp till över 2000, alltså 80 gånger högre än vad WHO säger är acceptabelt. 

Apparaten har fått följa med ett flertal inflytelserika delhibor under ett dygn, bland annat en domare i högsta dolstolen och en chef på en miljömyndighet för att de själva ska se vad de utsätter sig för. Resultaten chockerade. Många trodde nog att eftersom de bor i de fina områdena med mindre trafik så skulle de vara skyddade, men mätaren visade att halterna hela tiden låg på hälsovådliga nivåer så snart de rörde sig utomhus eller i lokaler utan dyra luftrenare. Vad tänkte du själv när du började mäta partikelnivåerna i luften, frågar jag Shirin. 

Först tänkte jag bara att jag måste fly, nu när jag fått en förklaring till mina ständiga bihåleinflammationer, men sen kom jag fram till att jag måste stanna och göra något åt problemet istället och nu har jag börjat skriva en blogg och försöker få mina vänner på facebook att sprida information om lösningar, svarar Shirin. 

Vi måste bygga om stan så att det finns bra alternativ till att ta bilen. I Delhi med 22 miljoner invånare finns nu 8 miljoner bilar och motorcyklar. 

Det finns också en nybyggd tunnelbana som jag testar när jag lämnar Shirin Bithal. Hon brukar ta den till jobbet, men från närmaste station till arbetsplatsen är det ytterligare 4,5 kilometer och några säkra bra bussförbindelser finns det inte. Bussarna är ofta extremt fulla med folk i rusningstrafik, man vet inte säkert när de går och de är ofta inblandade i trafikolyckor,enligt Shirin. Som kvinna kan man också bli antastad i trängseln. Här på t-banan finns åtminstone särskilda kvinnovagnar. 

Att cykla är inte heller att rekommendera, eftersom det knappt finns några cykelbanor och motorfordonen ändå inte bryr sig om filer utan susar fram i ett enda stort virrvarr som gör en cykeltur rejält farlig. De som har råd tar ofta autorickshaw sista biten, för några kronor. Trehjuliga mopetaxis som släpper ut förvånansvärt lite skitiga avgaser, eftersom de åtminstone i Delhi sedan 15 år går på flytande naturgas. Det gör förövrigt alla taxibilar och bussar också, efter ett beslut i högsta domstolen för att just få ned de farliga luftföroreningarna. Och det syntes från början i statistiken när sjukhusen fick in färre patienter med lungsjukdomar, men sedan dess har 1500 nyregistrerade diesel- och bensinbilar om dan tillslut ätit upp alla miljö- och hälsovinster. 

Shirin Bithal skriver på sin blogg att Indiens politiker istället för att slåss med Kina och WHO om vem som har den värsta luften, borde lära av hur ledarna i Peking nu startat ett krig mot utsläppen. Att man stängt kolkraftverken runt stan och gått över till renare naturgas. Att man infört varningssystem när det är hälsovådligt att vara utomhus och då akut stänger av fabriker och byggen och låter bilar med jämna och ojämna siffror på nummerplåten få köra varannan dag. Ibland stängs till och med skolor och dagis för att barnen inte kan vistas utomhus. 

Några sådana drastiska förslag har ännu inte Indiens nya regering med premiärminister Narendra Modi och hans hindunationalistiska parti BJP lagt fram. Trots egen majoritet i parlamentet för knappt ett år sedan. Miljöministern Prakash Javadekar sa häromveckan att det är en födslorätt för varje indier att få andas frisk luft, och den här veckan kan invånarna i 10 storstäder, bland annat Delhi nu själva se på en webbsida hur dålig situationen är. Många inom miljörörelsen hoppas att det är ett första steg för att förbereda folk för nya avgaskrav och miljöskatter. Enda åtgärden som hittills aviserats är annars hårdare regler för damm från byggen. Premiärminister Modi tycker väst ska sluta mästra Indien som enligt honom har en lång tradition att värna den heliga naturen. Att det istället är Indien som kan leda världen mot lägre utsläpp. 

Jag har stämt möte med Shirins chef på Center for Science and Environment, Sunita Narain. Hon sitter bland annat i högsta domstolens luftkvalitetkommitté och har därmed har mycket att säga till om. En makt hon nyttjar till max för att uppnå sina syften. Medan jag väntar utanför hennes rum kan jag höra hur hon läser lusen av några direktörer. 

Kraftigt försenad ursäktar hon sig och undrar om det är okej att hon kastar i sig lite frukt som middag under intervjun. Vilka var de du skällde så på undrar jag? 

Det var direktörer från Indiens största biltillverkare, tillstår hon men vill inte säga mer. Gissningsvis alltså bilföretaget Tata Motors, men beroende på hur man räknar kan det också handla om Maruti Suzuki eller Mahindra. Hur som helst så vill Sunita Narain att Indien inte väntar 10 år på att införa samma hårda avgaskrav på bilar och bränslen som Europa, utan att man genomför det på 5 år. Fast det är omöjligt svarade bildirektörerna. Indiens trafik kör mycket långsammare och därför kan de indiska biltillverkarna inte ta över europeisk teknik. De behövs mer tid. Annars kommer landet att förlora många arbetstillfällen, nått som den nya regeringen inte vill höra, när man lovat ökad ekonomisk tillväxt. 

Problemet är att tiden har tagit slut, den rena luften har tagit slut, så vi måste få nya avgaskrav nu, säger Sunita Narain upprört. Och när man sätter upp nya krav så är det viktigaste att få bort så mycket skadliga kvävedioxider, ozon och partiklar som möjligt, inte koldioxidutsläppen. Europas skärpta regler har visat att det finns en motsättning mellan klimat och hälsokrav och då är hälsan ännu viktigare för Sunita Narain. Parallellt måste städerna byggas om så att man helt slipper ta sig runt med bil. 

Frågan är hur det internationella klimattoppmötet i Paris i december spelar in i vad regeringen nu gör? Hittills har ju Indien bara lovat bli mer energieffektivt när ekonomin växer och att satsa på sol- och vind och kärnkraft, men inga framtida utsläppstak som Kina gått med på. Å andra sidan släpper varje indier bara ut en bråkdel av vad amerikaner, eller européer eller kineser gör. Det måste bli ett rättvist avtal där varje människa får lika stort klimatutrymme, anser Sunita Narain och något sådant avtal verkar det inte bli tal om i Paris.