När världsarvet blir en måltavla

2:56 min

Under de senaste månaderna har det kommit många rapporter om IS skövlingar av kulturarv i Syrien och Irak. Den här typen av ideologiskt riktad förstörelse är också vanlig genom hela den europeiska historien. Men kan utnämningen av ett världsarv snarare göra det ännu mer intressant att förstöra? 

Missa inte! Kulturnytts sommarserie om Världsarv i Sverige

- Ikonoklasm, bildstormande, finns genom hela Europas historia, säger den amerikanska kulturhistorikern Brenda Deen Schildgen vid University of California. 

I boken ”Heritage or Heresy” (Kulturarv eller Kätteri) beskriver hon en lång destruktiv båge. Från vandaliseringen i det bysantiska riket på 700-talet, över den protestantiska reformationen på 1500-talet och ända fram till andra världskriget.

- Till exempel förstörelsen av Dresden eller Coventry. Både Churchill och Hitler använde sig där av strategin att underminera befolkningen genom att underminera deras kulturarv, säger hon.

Å andra sidan, menar Brenda Deen Schildgen, ligger den verkliga kraften trots allt i själva symboliken – oavsett hur stor Churchills och Hitlers konkreta förstörelse än var av Dresdens eller Coventrys kyrkor.

- Allt det här är symboliska handlingar. Och i dag är de förstås mycket mer komplicerade än tidigare, eftersom det handlar om en sorts iscensättningar anpassade för Internet.

Statsvetaren Dzenan Sahovic vid Umeå Universitet ingår i ett internationellt EU-finansierat projekt, som studerar hur kulturarvet återuppbyggs efter konflikter.

Han menar att förstörelsen av kulturarv tilltog efter det kalla kriget, med de så kallade identitetskonflikterna.

- Det här framträder väldigt tydligt i Bosnienkriget och Balkankrigen. Men som vi ser nu i Syrien med IS härjningar, och som vi tidigare såg i Afghanistan där Buddha-statyerna förstördes, så tycks det ske mer och mer.

Och uppbyggnadsarbetet kan vara minst lika politiserat som själva kriget. En sorts kapprustning med kulturarvet som vapen.

- Moskéerna blir större och så blir kyrkorna större. Det blir viktigt att grupperna markerar mot varandra vem som är störst, bäst och vackrast, säger Dzenan Sahovic.

Förstörelsen av identitetsskapande monument försvårar också möjligheterna till varaktig fred.

- Och det är ju på ett sätt också en förklaring till varför det görs. Det är ett strategiskt val att förstöra de framtida möjligheterna till försoning, säger han.

Jag frågar om själva världsarvssystemet då kan bli någon sorts paradoxalt negativ kraft. Att man i krigföringen snarare siktar in sig på den här typen av internationellt sanktionerade symboler.

- Det är en mycket bra fråga. Det är mycket möjligt att det kan spela in, säger Dzenan Sahovic.

Brenda Deen Schildgen menar att Unesco och världsarvssystemet i längden ändå kan ha en positiv effekt.

- De kämpar ju med att uppnå någonting som är bättre än nu. En insikt om att Iraks kulturarv på ett eller annat sätt tillhör oss alla, säger hon.