Film om förvaret i Flen belyser tjänstemannens dilemma
Var går gränsen mellan rollen som tjänsteman och rollen som medmänniska? Det är ett tema i dokumentärfilmen om Migrationsverkets förvar i Flen, där Sophie och Solveig kritiseras för att vara för sociala. P4 Sörmland har träffat dem.
I en av scenerna i dokumentärfilmen Förvaret sitter Sophie och Solveig ute och röker på rastgården och pratar om hur de ska liva upp stämningen inne på förvaret, där människor sitter inlåsta på obestämd tid, ofta i väntan på tvångsutvisning.
– Imorgon tycker jag att vi bjuder på glass och alltihopa. Vi kör hela rubbet, säger Sophie.
– Hur ser det ut sedan då, tror du, på mitt utvecklingssamtal, säger Solveig och skrattar.
Sophie Alväng från Flen och Solveig Zdini från Bettna var först skeptiska till att bli filmade när de arbetade på Migrationsverkets förvar i Flen. Men en kväll år 2012, när Sophie var på väg till jobbet, fick hon höra glåpord från aktivister som samlats utanför förvaret för att försöka stoppa massutvisningar till Irak.
– De började skrika åt oss, era jävlar, ni slår dem som är där inne. Vi var plitar och allt möjligt. Jag kände att jag blev väldigt kränkt och ledsen, för det är absolut inte så, säger Sophie Alväng.
Efter det bestämde hon sig för att medverka i dokumentären.
Dokumentären Förvaret, regisserad av Anna Persson och Shaon Chakraborty, hade premiär igår. Vi har tidigare berättat att filmen problematiserar det faktum att människor blir frihetsberövade på obestämd tid, utan att ha begått något brott.
Men filmen skildrar också Sophies och Solveigs engagemang för de människor som är inlåsta på förvaret. Båda två har en nära relation till människorna i förvaret, något de får kritik för från sin närmaste chef.
– Vi kan prata, vi kan visa vad vi känner och många gånger har det inte varit helt okej, säger Solveig Zdini.
Enhetschefen Stefan Grabo har själv inte deltagit i diskussionerna om Solveigs och Sophies förhållningssätt. Men han säger till P4 Sörmland att gränsdragningarna är svåra.
– Kommer man för nära och den förvarstagne får för sig att du blir min räddning, då har man så att säga misslyckats med sin tjänstemannaroll.
Personalen tar inga beslut i asylärenden, men ska övervaka de människor som är inlåsta och se till att de inte rymmer. Det kan innebära att de måste ta beslut om kroppsvisitation, till exempel.
– Det är klart att om jag är väldigt, väldigt nära vän, är det så att jag drar mig för att ta det beslutet i det ena fallet, men inte det andra? En sådan verksamhet vill inte jag ha, säger Stefan Grabo.
Men Sami Hsini, som själv har suttit på förvaret i Flen, tycker att all personal borde vara som Solveig och Sophie.
– De är så sociala, de är människor, man känner att de är människor med känslor. De får den förvarstagne att känna sig lite mer fri, säger Sami Hsini på telefon från Tunisien, där han befinner sig idag.
Både Sophie Alväng och Solveig Zdini har lämnat sina jobb på förvaret. Sophie jobbar på Migrationsverkets mottagningsenhet, dit asylsökande kommer när de anländer till Sverige, och Solveig arbetar inom hemtjänsten.
Klicka på ljudklippet ovan för att höra hela reportaget om Sophies och Solveigs utmaningar på förvaret i Flen - och hur cheferna resonerar kring tjänstemannarollen.
