DEBATT

Hej Edit, hur går det med dialogen?

Förra veckan lanserade SVT sin nya satsning Edit och snabbt blåste det upp till debatt. Bland annat har det ifrågasatts vilka som arbetar med projektet och diskussionen om public service och konkurrensen på mediemarknaden tog ny fart. 
   Joakim Johansson, digital utbudsutvecklare på Sveriges Radio, vill lyfta fram ett annat problem han ser med satsningen. Han undrar hur de egentligen tänkt kring den utlovade publikinteraktionen - var är dialogen?

Jag är fullkomligt ointresserad av att döma ut Edit på samma premisser som många redan gjort. Sajten har funnits i en vecka och den är uppenbarligen skapad från grunden, för en ung målgrupp som SVT – och för den delen Sveriges Radio – fått svårare att nå till. Jag uppskattade PSL alldeles särskilt för dess experimentlusta, kanske kan Edit hitta en liknande form som bärare av något som utmanar.

Men jag ser ändå ett stort problem med Edit. Vilket inte nödvändigtvis är vad andra redan sagt (se medieanalytiker Olle Lidbom sammanfatta delar av kritiken här ). Mitt problem bottnar i att själva fundamentet i Edit ska bestå av ett dialogskapande.
   "Hela poängen är att vi öppnar upp SVT. Fokus som ska finnas är unga människor som berättar om sig själva och sina egna erfarenheter", sa SVT Kulturs programbeställare Clara Mannheimer i P1-morgon i fredags.

Fokus, således, på det sociala, det inbjudande och det transparenta. Efter en vecka i tryckande hetluft kan vi konstatera att redaktionen – och dess chefer – är allt annat än just sociala, inbjudande och transparenta. Ser vi enbart till hur dialogen hanterats under debattens gång är Edits första vecka så väldigt olycklig.

En svår avvägning i arbetet med digital och social journalistik är hur man klarar av att flytta ut sin upp- och inarbetade verksamhet på nya och snabbare plattformar, samtidigt som man bevarar sin trovärdighet. En av de största utmaningarna där blir att hantera sin roll i medielandskapet även när man öppnar upp och bjuder in till dialog. Vill du bjuda in publiken måste du också kunna hantera reaktionerna som kommer in.

Det är just där som Edit går bort sig, vilket är märkligt eftersom kunskapen om hur man bygger förtroende i bemötande och dialog finns in house hos, exempelvis, SVT Opinion eller hos crowdsourcingarbetet som tidigare gjorts av SVT Pejl. Kanske hade någon där kunnat säga att ska ni öppna upp och bjuda in, förbered er på att det kommer att ta tid.
   För dialog tar tid. Jättemycket tid. Tro mig, jag har jobbat med digital dialogutveckling här på Sveriges Radio i snart tre år. Men dialogen är också en förtroendeinvestering hos publiken och, vilket är lika viktigt eftersom verklig transparens syns, inför publiken.

Min poäng är den här: Låt oss bara sänka blicken från diskussionerna i sociala medier, på ledarsidor, i P1-morgon, i poddar och i branschmedia om förhandsprövning, plagiat av kommersiella aktörer och bristen på snabb hantering och bemötande från SVT:s håll. Allt det där är förstås mycket intressant, men andra är bättre skickade att prata om det än jag.
   Vad jag är intresserad av är Edits enskilda delar av dialog och närvaro som social produkt, där det här kommentarsfältet hos Edit är det mest talande exemplet.

Här har det i en vecka varit en livlig diskussion om sajten och dess roll, med en så klart förträfflig möjlighet till dialog, och tillfälle att räta ut frågetecken och bemöta kritik. Men den enda tydliga redaktionella närvaron jag hittat är ett inklistrat mejl från projektledaren Karin Hübinette som, vilket står i kontrast till många av kommentarerna, säger ”Tack för glada tillrop!”. Kombinera det med att den brett kommunicerade hashtaggen #hejedit inte innehåller något bemötande från Edits eget konto eller från sidans chefredaktör.

Jag undrar varför en nysatsande redaktion verkar rygga från publiken de säger sig vilja göra innehåll ihop med?
   På ett sätt har SVT förstås helt rätt: utmaningen för etablerad media ligger i att klara av det sociala, det inbjudande och det transparenta – att skapa journalistik även ihop med sin publik, att gå från att prata och bli lyssnad på till att prata och lyssna samtidigt. Just därför ser vi också många ta efter arbetssättet som förslagsvis Buzzfeed etablerat, och anställer folk att jobba som community managers eller publikredaktörer.

Och jag älskar verkligen tanken på en medskapande sajt, där alla får vara med och där SVT öppnar upp för nya talanger. Det är public service. Det är att ge en röst. Men det finns mycket kvar att bevisa innan jag tror på det, och så här en vecka efter lanseringen undrar jag kanske framförallt: vilken är Edits egen röst? Vem är det vi pratar med? Vilka är det som jag blir inbjuden att skapa ihop med? Dialog handlar om att ta sig tiden att lyssna och förstå, inte bara att prata på som man alltid gjort.

Joakim Johansson
Digital utbudsutvecklare, Sveriges Radio

twitter.com/JoakimJ