Situationen i Burundi förvärrad - tusentals flyr till Rwanda
En ny flyktingvåg kommer nu från det lilla landet Burundi där situationen snabbt håller på att förvärras. Landets president slår hårt mot oppositionens inför sommarens val och tusentals flyr nu över gränsen till grannlandet Rwanda. Ekots Afrikakorrespondent Richard Myrenberg har träffat några av dem som flytt.
Det är inte bara från Eritrea och Somalia som flyktingar nu söker sig bort från sina hemländer i Afrika.
Marie är en äldre kvinna som står mitt i röken från eldarna på backen där man kokar mat över kärl. Hon flydde hit till Gashora i Rwanda för någon dryg vecka sedan. Marie kommer från gränsområdet i norra Burundi och valde att fly när hon fick höra om olika typer av hot i hennes område.
Hon berättar också om många som fördes bort och som sedan aldrig kom tillbaka. Marie valde då att fly, för det kommer att bli krig igen, säger hon.
Hon lämnade allt bakom sig när hon flydde över gränsen. Hon har tre av sina barn kvar i Burundi som hon är orolig för. Hon har pratat med dem på mobiltelefon och de säger de att de gömmer sig för att försöka fly så fort det går och att deras hus har förstörts.
Hundratals flyktingar kommer varje dag hit till flyktingcentret i Gashora. I takt med att den politiska situationen blir allt mer våldsam och osäker i Burundi kommer flyktingströmmen att öka.
– Här är livet inte lätt. Det är ont om mat och för dem som inte har pengar blir det svårt med alla barnen. Vi får en sorts gröt två gånger om dagen, men det är inte alltid att det räcker till, säger Marie.
Allt är fortfarande mycket provisoriskt och enkelt här i vad som en gång var en arméförläggning. Ett antal tält har rests och frivilligorganisationer gör det de kan för att få hit livsmedel, filtar och sjukvård.
Precis vid ingången köar nyanlända för att registrera sig. 24-årige Selemani är en av dem.
Han säger att han hotades av något som kallas Imbonerakure. Från början var det ungdomsorganisationen till regeringspartiet men allt mer tyder på att Imbonerakure nu förvandlats till en sorts ungdomsmilis.
Enligt flera källor har medlemmarna i Imbonerakure fått vapen tilldelade och många här vittnar om att ungdomarna dagligen hotar människor till livet om de inte röstar rätt i juni, det vill säga på president Pierre Nkurunziza.
Burundi är ett av Afrikas fattigaste länder med en våldsam historia. Här finns samma befolkningssammansättning tutsier och hutuer som i Rwanda. Först 2006 kom freden till Burundi efter decennier av inbördesstrider mellan olika grupperingar och miliser.
Enligt fredsavtalet från Arusha kvoteras makten och inflytandet mellan majoriteten som är hutuer och minoriteten som är tutsier. Periodvis har man lyckats bra med försoningsarbetet men i takt med att det politiska våldet ökar riskerar de etniska motsättningarna att blossa upp igen.
Kärnan i konflikten är att president Nkurunziza, som för övrigt betyder "god nyhet" på det lokala språket kirundi, nu ställer upp för en tredje mandatperiod. Oppositionen och katolska kyrkan menar att det här går emot konstitutionen och att han borde kliva ner.
Mängder med oppositionella har gripits och alla former av manifestationer har förbjudits förutom för regeringspartiet.
De flesta här i flyktinglägret är tutsier även om det också finns en del hutuer här.
Gerard säger att han är femton år men han ser betydligt yngre ut. Det är ett par dagar sedan han tog sig över gränsen till Rwanda och kom hit till flyktinglägret Gashora.
Han är fortfarande skakad och berättar att medlemmar av ungdomsmilisen Imbonerakure hotade att hugga huvudet av honom, just för att han är tutsi.
Han blev så rädd att han flydde direkt efter hoten och lämnade familjen bakom sig. Han är en av många ensamkommande barn här.
– Det finns inte tillräckligt med tält så jag sover ute, säger Gerard.
Han har också blivit lovad att få låna en mobiltelefon så att han kan ringa sin familj men ännu har han inte lyckats få tag på sin mamma.
40-åriga Sylvane är förskolelärare som tog sig hit hela vägen från huvudstaden Bujumbura. En resa som tog tre dagar.
Hon berättar att ungdomar från Imbonerakure kom till hennes bostadsområde och dansade runt med foton på presidenten. De sa: "Om inte presidenten vinner valet i juni som kommer vi döda er!".
Även om Sylvane säger att det här inte är en etnisk konflikt så är det tydligt att tutsier som grupp blivit mer utsatt i ett politiskt känsligt läge. Sylvane säger att våldet och hoten drabbar alla som inte stödjer regeringspartiet.
– De hutuer som tillhör oppositionen dödas direkt. Medan oss tutsier, som är färre, kommer de samla ihop och kanske döda senare, säger Sylvane.
Sylvane säger att det är många burundier som vill fly, som planerar att ta sig ut ur landet, men som stoppas på vägen. Hon vädjar till FN och grannländerna att försöka hjälpa till för läget är verkligen kritiskt, säger hon.
– De som nu befinner sig här i flyktinglägret kan inte återvända. Om vi skulle gå tillbaka så skulle vi dödas, eftersom de vet att vi är här nu, säger hon.
Men vad ska du göra nu?
– Det är bara att avvakta och se vad som händer. Under tiden tänker jag, eftersom jag är förskolelärare, undervisa barnen här i flyktinglägret, säger Sylvane.