Asylexpert: Problem för rätts­systemets trovärdighet

12 min

Efter Ekots rapportering om hur politiskt tillsatta nämndemän påverkar asylärenden i migrationsdomstolarna förstärks kritiken mot systemet.
– Det vi borde diskutera med större intensitet efter den här studien är om vi vill ha kvar nämndemannainslaget i asylprocessen, det säger Gregor Noll, expert på svenska asylprocessen.

Grafik: Så påverkar parti­nomineringar asylärenden

Greger Noll är professor i folkrätt vid Lunds universitet och menar att nämndemannasystemet i migrationsdomstolarna inte representerar den sociala verklighet som de asylsökande kommer ifrån. Han kommenterar de nya forskningsresultat som visar att asylärenden påverkas av vilket parti som utsett nämndemännen som avgör ärendet.  

– Den första reaktionen är att det är oerhört bra att vi nu har ett material som svart på vitt belägger hur nämndemannasystemet slår i migrationsprocessen. Den andra reaktionen är att det är mycket beklagligt, förutsägbart kanske, men ändå beklagligt att de politiska lojaliteterna få så pass tydligt genomslag.

Du blev överraskad av de här resultaten?

– Ja och nej. Det finns amerikanska studier som visar att rättsskipning på asylrättsområdet är oerhört inkoherent. Men då har domarens kön visat sig vara relevant eller tidigare arbetsplats. Har domaren arbetat på en myndighet som bekämpat terrorism så talar det för att domaren snarare ger fler avslag. Kommer domaren från advokatsverksamhet är det motsatta förhållandet. Så vi vet att det finns faktorer som inte har med rätten att göra som spelar en oproportionerligt stor roll i den faktiska rättsskipningen.

Det finns ingen som gjort någon liknande studie i Sverige tidigare vad du känner till?

– Nej, inte på nämndemannasystemet, nej. Men metodologin är väletablerad och det här spelar in i ett internationellt samtal om asylprocessens problem och det bekräftar ju tidigare forskning att även i Sverige och även med lekmannadomare får man den här typen av irrelevanta faktorer som spelar en rätt så tydlig roll i rättsskipningen.

Vad säger då de här resultaten om det svenska asylprövningssystemet i stort?

– En sak är ju att trovärdighetsfrågor spelar en stor roll och trovärdighetsfrågor kan man inte reglera i detalj utan det blir en fråga om en subjektiv bedömning. Och det får vi inte bort ur systemet, och det ska vi inte få bort eftersom dömande verksamhet bygger på att en person ställer sitt omdöme till förfogande för rättsprocessen. En stor del av asylrättsskipning handlar om trovärdighetsbedömningar, och det ger därmed utrymme för den här typen av divergenser. Och det går inte att få bort det stora utrymmet, så vi kan inte reformera oss ur problemet den vägen. Så då blir frågan om det är meningsfullt att behålla nämndemannasystemet i migrationsdomstolarna. Det vi borde diskutera med större intensitet efter den här studien är om vi vil ha kvar nämndemannainslaget i asylprocessen.

Hur ser du på det?

– När det gäller migrations- och asylprocessen tycker jag att nämndemannasystemet måste försvinna, eftersom det inte har någon legitimitet. Vi har systemet för att vi vill förankra rättsprocessen i en social verklighet. Vi vill att personer som lever sitt liv i någon bemärkelse i samma omständigheter som den personen som bedömningen gäller, ska kunna träda fram och säga "ja i stort känner vi igen dethär, denna person talar sanning, eller inte sanning". Det är ett inslag vi historiskt sett har velat föra in i domstolsprocessen. Nu är det väldigt lätt att se att just i asylprocessen håller det inte, här kommer en person från ett annat land, från en annan social verklighet, till vårt land och blir föremål för en rättsprocess. Då går det inte säga att vi ersätter den kontext som råder i Syrien med ett antal svenska partipolitiska representanter och då får vi en lika bra bedömning. Det är fullständigt ogrundat.

Hur ser du på resultaten från den här studien ur ett rättssäkerhetsperspektiv?

– Om jag anlägger perspektivet av den som söker asyl så måste det vara väldigt oroande att se, ok, nu har jag fått in en nämndeman från Sverigedemokraterna och det kan leda till ett negativt utfall för mig. Det är ju ett problem för rättssystemets trovärdighet och därmed för rättssäkerheten. Sen är det en annan sak om man försöker titta på rättssäkerhet inne ifrån rättssystemet, och där har jag större svårigheter för då skulle man kunna göra invändningen att det finns andra faktorer som också påverkar som inte heller är kopplade till rätten, kön, tidigare arbetslivserfarenhet, vad har jag läst i tidningen i morse, hur känner jag mig idag - och jag får inte bort dem ur processen så varför fokusera så mycket på partitillhörighet?

Om du ser på resultaten ur ett folkrättsligt perspektiv, hur reagerar du då?

– Det finns en gräns där asylprocessen blir så rättsosäker att den strider mot till exempel rätten till rättsmedel i kapitel tretton i Europakonventionen. Så jag har funderat på om den här studien skulle vara tillräcklig för att föra en diskussion kring att det förekommer någon form av diskriminering i asylprocessen på grund av nämndemannainslaget. Så om din fråga handlar om är detta tecken på en rättighetskränkning så säger jag att det är inte tillräckligt att enbart dra fram studien som ett belägg. Men studien skulle kunna ge upphov till att vi ställer vidare frågor. Jag tänker enbart på de siffror som forskaren tagit fram rörande Sverigedemokratiska nämndemän, eftersom det som är folkrättsligt problematiskt är ju om vi förvägrar en person ett skydd person bör ha enligt flyktingrätten. Om vi däremot ger personer på grund av någon form av försiktighetsbedömning ett skydd som de inte bör ha eller behöver ha, är det inget som folkrätten uppfattar som problematiskt. Folkrätten sätter ju en miniminivå.

Finns det inga problem med om asyl beviljas för generöst?

– Det finns de som menar att asyl är en ändlig resurs som ska hanteras sparsamt och tas i anspråk av människor som mest behöver den. Men då är vi tillbaka på ursprungsfrågan om vem som mest behöver den, och det problem som finns där med ett stort utrymme för domare och nämndemän att göra individuella bedömningar av vad som är skyddsbehov och inte. Så det är en orm som biter sig i svansen, så jag tycker inte vi ska lägga allt för mycket tid på den diskussionen utan istället på om vi har gått ner på en nivå som är för låg i förhållande till de folkrättsliga miniminormerna.