Ukrainska soldater pressas från två håll

2:52 min

Vid frontlinjen i Donbass är situationen fortsatt spänd. För soldaterna finns fiender inte bara på andra sidan fronten utan till och med bland invånarna själva i städer och byar som armén befriade från separatisterna.

Det står New York i svart på orange på skylten vid biltvätten och bensinstationen. På en väg som påminner om en svårt tjälskadad norrlandsväg skumpar lokalbefolkningen fram i gamla sovjetiskbyggda Zhigulis.

Novo gorod eller New York som staden faktiskt kallas vilade en gång på metallindustri, som försåg sovjetisk krigsmakt . I ett av dessa fabriksskellett håller en av Ukrainska arméns infanteribataljoner till. På fabriksskorstenen står 1980 då var fabriken ny, men redan åtta år senare i ekonomisk kollaps.

Här är gott om sovjetsymboler; stjärnor i rött, minnesmärken från stora fosterländska kriget och statyer med Lenin. En stor del av folket tycks ha stannat kvar i dåtiden. De ser sina egna landsmän som inkräktare. Konstanin är en av de ukrainska soldaterna:

– De säger varför är ni här, åk hem, ingen gillar er och ingen behöver er, säger han.

Han uppskattar att hela 90 procent av lokalbefolkningen är emot ukrainska armén här. Han brukar svara dem att han redan är hemma och bara vill försvara sitt land.

En majoritet av soldaterna i Donbass är minst lika mycket hemma som de civila, de är ryskspråkiga ukrainare från östra Ukraina.

En del av motståndet handlar om en misstro mot regering och president i Kiev, som anklagas för att skjuta på sina egna invånare. Men det beror också på att en del av de ukrainska separatisterna, som strider på andra sidan faktiskt bor på den befriade sidan.

De rör sig mer eller mindre fritt över fronten, de lämnar vapen och uniform på andra sidan och åker till den ukrainska sidan för att vila. Att åka fram och tillbaka mellan sidorna över vägspärrarna är inget problem för dem som bor här.

Motståndet mot ukrainska armén bottnar också i rädsla att området återerövras av separatisterna och att städer där ukrainska armén finns per automatik blir måltavla för beskjutning. Dagtid är det relativt lugnt, men på natten vibrerar marken av dovt muller. Det skjuts från båda sidor och med tyngre vapen än vapenvileavtalet tillåter.

30-årige Konstantin har fru och två små barn hemma. Han har varit i New York sen mars och före det i Debaltseve och han räknar med att bli kvar länge trots folks motstånd:

– Det här slutar inte snabbt det är säkert. Allt beror på om när ryska imperiet rasar samman, säger han.