DEBATT

Martin Jönsson: Den mobila majoriteten styr medierna

Mobilen först. Så har många medieföretag, även Sveriges Radio, sagt i sina programförklaringar i flera år. Nu är vi där, på flera sätt. Men det är en utveckling som innebär stora utmaningar.
   Martin Jönsson, biträdande programdirektör på Sveriges Radio, har läst nya upplagan av Pew Research Centers årliga rapport State of the News Media och kommenterar hur medieutvecklingen beskrivs i den.

I förra veckan kom amerikanska Pew Research Center med sin årliga rapport State of the News Media, som tar ett helhetsgrepp över den amerikanska medieindustrin och mediekonsumtionen. Den som följt Pew-rapporterna under de tolv år de funnits är knappast överraskad över resultatet:

  • De traditionella tidningsföretagens intäkter fortsätter att minska
  • Nya digitala nischaktörer blir allt viktigare
  • Mobilen ökar i betydelse på alla områden
  • Sociala medier blir allt viktigare för nyhetsförmedlingen

Men hastigheten i utvecklingen har ändå överraskat en del analytiker. Till exempel det faktum att nästan 80 % av de 50 största nyhetssajterna idag får mer trafik från mobila plattformar än från desktopdatorer (för Sveriges Radio är det fortfarande desktop som är störst, frånsett under sommarmånaderna, men det närmar sig med stormsteg 50-50-brytpunkten även för oss).
   Och det har en rätt stor betydelse.

Ur det positiva perspektivet är det oerhört viktigt att nyhetssajterna finns med bland mobilanvändarnas val i så hög utsträckning. Internetanvändandet i mobilen (låt oss inte kalla det ”surfandet” längre) har ökat enormt, men det har också konkurrensen av tjänster. Att trafikutvecklingen för nyhetstjänster och appar är så stark är därför positivt. Däremot är den mobila nyhetskonsumenten mycket mer rastlös.

Om man tittar på den tid som läggs på nyhetsjänsterna är siffrorna de omvända: bara på 20% av sajterna lägger mobilanvändarna mer tid än desktopanvändarna. Detta kombinerat med att mobilanvändaren exponeras för betydligt färre annonsytor lägger grunden för nästa gigantiska utmaning för medieföretagen, när det gäller att inte bara förflytta affärsmodellen från print till digitalt, utan från digitalt till mobilt. (Läs ”The second disruption of news” av Gautam Mishra för mer insikt i den utmaningen)

Den andra stora förändringen gäller de sociala medieplattformarnas betydelse för nyhetsförmedlingen. Av dem som använder internet (vilket är nära 90% av befolkningen) svarar 48% att de får politiska nyheter via Facebook. Därmed är Facebook väldigt nära att bli den största politiska nyhetskällan: bara lokal tv är fortfarande större (49%), medan de stora rikstäckande tv-aktörerna CNN (44%), Fox (39%) och NBC (39%) alla ligger lägre. 

Intressant är också hur stor andel av Facebook-användarna som säger att de får politiska nyheter via den plattformen: det är nu mer än 60%.  Det är betydligt högre än för Twitteranvändarna, trots att Twitter brukar ses som en viktig politisk plattform: där är det ”bara” 40% av användarna som säger sig ta del av politiknyheter.
   Men skiftet i medieindustrin handlar förstås inte bara om Facebook och andra sociala medier, det handlar också om den starka framväxten av nya, renodlat digitala aktörer.

Pew har summerat antalet journalistjobb som skapats av de nya medieföretagen – sådana som Huffington Post, Vice, Politico, Buzzfeed och Bleacher Report – det senaste decenniet och landar på drygt 5 000 nya journalistjobb. Buzzfeed har gått från ett halvdussin journalister 2012 till drygt 170 i dag – och många av dem gör innehåll av väldigt hög kvalitet, både vad gäller utrikesbevakning, politiknyheter och databasjournalistik. Vice News uppges ha 1,1 miljon prenumeranter och 15 miljoner unika besökare till Vice.com per månad. Även sajter som Business Insider och start up-sajter som First Look Media, Vox och Nate Silvers FiveThirtyEight anställer journalister i snabb takt just nu.

Detta kompenserar förstås inte de drygt 16 000 jobb som försvunnit i den amerikanska dagstidningsbranschen de senaste tio åren eller de 38 000 (!) jobb som beräknas ha försvunnit i tidskriftsbranschen samma period, men det visar på en tydlig förskjutning av maktbalansen inom den amerikanska journalistiken.
   Och inte bara den amerikanska: Politico är ju mitt uppe i en stor europeisk expansion och räknar med att de närmaste åren rekrytera ca 500 nya journalister i Europa, via sitt nya högkvarter i Bryssel

Alla dessa nya aktörer går inte lika bra: i mars lade techsajten GigaOm oväntat ner sin verksamhet, efter en akut likviditetskris – och First Look Medias satsning The Racket hann aldrig ens komma igång, innan den skrotades. Men överlag är ambitionsnivån och expansionstakten hög – och den ekonomiska uppbackningen från nya ägargrupper ofta påfallande stabil.
   De traditionella tidningsföretagen noterade en ny nedgång i sina annonsintäkter (-4%) och i sina upplagor (-3%) , efter en stabilisering de senaste två åren. Många av dem har också påfallande svårt att få läsekretsen att skifta till digitalt och mobilt. Hela 56% av tidningsläsandet av amerikanska dagstidningar är fortfarande helt och hållet på papper, vilket är en tydlig bild av hur de gamla nyhetsaktörerna tappat digital mark till helt nya aktörer.

Så: Är det kris, eller inte kris? Det beror på perspektivet. Det hela sammanfattas lysande av Austin Smith i artikeln ”The state of storytelling in the internet age” på The Next Web. Han konstaterar att den som vill berätta en historia i dag har ”de bästa verktygen, de bästa distributionskanalerna och den största publiken i historien”. Det är inte där problemet ligger, utan – förstås – i finansieringen. Men även där ser han positiva tendenser. Och Smith konstaterar: ”Vi vet inte vad som kommer att hända. Nyhetsområdet kommer att fortsätta att förändras, företagen kommer att misslyckas, jobb kommer att försvinna, publikens otålighet kommer att öka och annonsintäkterna kommer att fortsätta minska. Men vi kommer att fortsätta berätta historier, folk kommer att fortsätta läsa dem och utvecklingen kan komma att se mer positiv ut framöver.”

Ett intressant exempel på det nya berättandet, med mobilen i fokus, är från hur Al Jazeera rapporterade från oroligheterna i Baltimore, med mobilen som enda verktyg. Ett annat är hur de nya enkla apparna för live-video i mobilen, som Periscope och Meerkat, gjort Twitter och Facebook ännu viktigare som nyhetsplattformar genom att göra det lättare för vem som helst på plats att nå ut med sin direktrapportering live.

Ett intressant kapitel i Pew-rapporten handlar om den del av mediemarknaden som just nu genomgår en väldigt kraftig tillväxt, nämligen podcast. Eller poddradio, som vi kallar det. Ur ett svenskt perspektiv är det inget nytt, eftersom vi haft stark tillväxt på det området sedan åtminstone 2011, men i USA har faktiskt poddmarknaden varit mer eller mindre stillastående i flera år efter den första boomen 2005-2006. Fram till nu.
   Största skälet till det stavas förstås Serial, kriminalpodden från This American Life som nu uppnått mer än 5 miljoner strömningar eller nedladdningar. Det har bidragit till att andelen amerikaner som lyssnat på någon podd den senaste månaden ökat till 17 procent, från nivåer på 9-10 procent de senaste sju åren. Därmed närmar sig USA läget på den svenska poddmarknaden, där lyssnarvanorna varit på den nivån ett tag.

Pew tittar ju bara på den amerikanska branschen, men mönstren i undersökningen stämmer väl överens med vad vi ser i Sverige, t ex via Svenskarna och Internet, Mediebarometern och Ungdomsbarometern. Största skillnaden marknadsmässigt är väl att vi i Sverige inte har sett några nya oberoende medieaktörer på det digitala området. De satsningar som görs på ny, digitalexklusiv verksamhet, sker inom ramen för de stora koncernerna, som Bonniers Kit och DI Digital eller Schibsteds Omni.

Mönstren bland mediekonsumenterna är till stor del dock desamma. För den svenska marknaden syns det till exempel genom att en majoritet av befolkningen i alla åldrar över 55 år nu dagligen använder sina mobiler för att komma åt internet (Källa: Svenskarna och Internet 2014) – eller genom att det är fler som är på sociala medier flera gånger/vecka (49%), än som lyssnar på Sveriges Radio flera gånger/vecka (Källa: SOM 2015). För sociala medier är ju det som, i så gott som alla lägen, är förstavalet i mobilen.

Den stora skillnaden jämfört med traditionell mediekonsumtion är att den sociala nyhetskonsumenten återvänder oftare till sina nyhetskällor. Enligt Ungdomsbarometern är det så många som 13 % av Facebookanvändarna i åldern 25-49 som kollar sitt Facebookflöde flera gånger i timmen – och 74 % som kollar flera gånger om dagen. För den yngre publiken är frekvensen ännu högre – och siffrorna är ungefär desamma för Instagram och Twitter.

Denna snudd på ständiga uppdatering gör att vi håller på att få en stor grupp, över flera generationer, som närmast kan kallas ”accidental newsaholics”. Och att de forskare som oroas över att tidningsläsande och tittandet på nyhetsprogram på tv minskar kanske inte behöver larma så högljutt om ett ökande ”nyhetsundvikande”.

Att arbeta med sociala medier som en plattform för nyheter är därför förstås en självklarhet för ett företag som Sveriges Radio. För oss är sociala medier ett av våra tre ben, jämte marksänd radio och våra egna digitala plattformar – och en oerhört viktig del även för nyhetsförmedlingen.

Här hittar du Pews rapport State of the News Media 2015

Martin Jönsson
biträdande programdirektör Sveriges Radio
twitter.com/MJSverigesRadio