Liberia har fått bukt med det illegala fisket

6:25 min

En del av EU:s fiskeripolitik handlar om ansvarsfull handel, tillexempel att sätta stopp för illegalt fiske i länder som EU importerar fisk från. Ett exempel finns i Liberia där EU hotade att stoppa fisket om inte liberianerna själva gjorde något åt de internationella fiskeflottor som dammsög havet utanför landets kuster på fisk.

Sveriges Radios globala hälsokorrespondent Johan Bergendorff besökte en liten fiskeby i närheten av Monrovia samtidigt som Sveriges biståndsminister Isabella Lövin var där. Isabella Lövin har i sitt tidigare arbete som EU-parlamentariker drivit frågor om hållbart fiske och ville nu se om EU reglerna  gett resultat

En karavan av vita lyxjeepar kör igenom den fattiga fiskebyn där ett hundratal familjer bor i enkla tegelhus, utan fönsterrutor eller dörrar, och lever på de osäkra inkomsterna från havet. Folk har samlats nere vid stranden för att berätta för ministern från Sverige om sina problem. Kanske kan hon hjälpa till på något sätt. Liberias vice jordbruksminister med ansvar för fiskefrågor, Dr. Sizi Subah hälsar välkommen. 

Vita plaststolar är utställda i ring i sanden för ministerföljet och några av fiskarna och byns ledare. En stor klunga av kvinnor och barn står runt om för att lyssna. En barbröstad muskulös man i bakgrunden börjar plötsligt skrika upprört. Det är svårt att höra vad han vill, svenskarna tittar nervöst på de medföljande säpovakterna för att se om de ska ingripa. Men fiskeministern Dr. Sizi Subah låter sig inte bekommas, han pratar lugnt på om den stora potentialen som fisket skulle kunna ha för Liberias ekonomi. 

80 procent av Liberianerna är helt beroende av fisk som proteinkälla, men jämfört med grannländerna är det lokala fisket blygsamt, motsvarande fem kilo per invånare. Vattnen utanför Afrikas västkust i Guineabukten är enormt fiskrika under delar av året eftersom strömmar för med sig mycket näringsrikt vatten. I den här byn finns 75 kanoter, urholkade trädstammar som paddlas längs med kusten för att fiskarna ska kunna lägga nät, men som man bara kan vara ute med över dan. För att kunna fiska längre ut så krävs större båtar med motor och kompass. Theresa Bayou, som är representant från den liberianska fiskarorganisation LAFA berättar hur det var för några år sedan när hela horisonten var full av stora utländska trålfartyg. 

När fiskekanoterna närmade sig de kinesiska jättefartygen så brukade de spruta kokhett vatten mot fiskarna och slå dem med kättingar och ta deras nät, för att de skulle hålla sig borta. Vi har fotobevis, tillägger Theresa Bayou. Men nu är trålarna borta sedan tre år. Allt hänger samman med EUs nya förordning mot illegalt fiske som kräver att länder som vill exportera till Europa måste kunna bevisa att fisken inte är fångad illegalt av trålfartyg som struntar i alla regler och bara dammsuger havet. Det tvingade Liberia att stoppa allt fiske under ett helt år, medan man gjorde allt pappersarbete för att kunna hävda en ekonomisk fiskezon på 200 sjömil utanför kusten och därefter kräva registrering och licenser för fiskekvoter från alla som vill få tillstånd att fiska i Liberianskt vatten. 

Fiskeministern Dr. Sizi Subah tackar EU för kraven som hjälpt Liberia att få bukt med det värsta överfisket, och Isabella Lövin skiner upp. Det var efter att hon skrivit boken Tyst Hav om jakten på den sista matfisken för snart 10 år sedan som hon gick in i politiken. Hon blev Eu-parlamentariker för miljöpartiet och drev igenom just de här fiskereglerna som nu verkar ha gett resultat. Men journalistbakgrunden sitter i. Visst blir det en del artighetsfraser, men nu vill hon ha klart för sig hur långt Liberia kommit i att lyckas stoppa rovfisket. 

Fiskarna i byn upplever att de nog får mer fisk nu sedan trålarna försvann, men fortfarande går det långa tider med dålig fångst och några forskningsfartyg som provfiskar för att göra uppskattningar av hur stora bestånden är under ytan har inte Liberia råd med. Så myndigheterna vet inte hur mycket fisk man kan våga ta upp av olika arter när de ger sina tillstånd. Vi får en del stöd av FNs livsmedelsorgan FAO, men just nu lägger vi våra resurser på kontroll av trålfartygen som följs med sändare så att de inte tjuvfiskar säger fiskeministern Dr. Sizi Subah. En av fiskarna i byn Ennock Morris förklarar att fångsterna gått stadigt nedåt under många år, kanske är det klimatförändringar, spekulerarar han. 

Men de boende i fiskebyn King Gray har ett mer trängande behov som de hoppas att den svenska ministern kan hjälpa dem med. Fiskaren Ennock Morris pekar mot en vitmålad betongbyggnad med blått plåttak som staten byggt och som skulle bli ett kylrum där fisken kan lagras i väntan på försäljning, men som fortfarande står utan kylutrustning i brist på pengar. Kan möjligen Sverige fixa det så att inte så mycket fisk förstörs och att kvinnorna slipper röka fisken inomhus vilket inte är bra för hälsan och inte särskilt effektivt.

Men några nya svenska biståndslöften ges inte på stranden. Det är dags för ministrarna och ambassadföljet att ta en snabb repa runt kanoterna som ligger uppdragna på sanden. De kollar på de nya dyra bomullsgarnen som fiskarna numera måste använda för att förhindra spökfiske i hundratals år med nylonnät som när de slits, inte bryts ned i havet. Så hoppar ministerföljet in i bilkortegen igen på väg mot nya möten om Liberias framtid efter ebolaepidemin. Väl inne i stan frågar jag biståndsministern om Sverige kan hjälpa till att bygga klart kylanläggningen i fiskebyn King Gray? 

– Det utesluter jag inte, men det finns en större fråga och det handlar om kontroll av vatten, de har begränsade möjligheter att kontrollera sin zon. Här tror jag Sverige skulle kunna vara pådrivande. Jag har redan startat diskussioner med olika FN organ och regionala organisationer om hur vi kan stärka den regionala bevakningen av Västafrika.