Varför kan norska fiskare men inte vi?

Torsken frodas i Nordnorge

9:06 min

Torsken i Nordnorge frodas. Inte sedan förkrigstid har bestånden varit lika stora och välmående. Norge har sedan 1980-talet satsat stora resurser på fiskförvaltning, och forskare menar den satsningen nu ger utdelning.   

Torsken i Nordnorge kommer från världens största torskbestånd, och omkring en halv miljard torskar beräknas befinna sig längs den norska kusten under lekperioden, då de kallas skrei.

Mellan januari och april pågår ett omfattande torskfiske här. Förra året låg de norska torskfiskekvoterna på en miljon ton torsk, med Världsnaturfondens, WWF:s, godkännande.

Så hur kan både de norska torskbestånden OCH det norska yrkesfisket frodas?

Knut Korsbrekke forskar kring just torsk på Norska Havsforskningsinstitutet i Bergen och han menar att den norska modellen för att förvalta fisk har varit en avgörande faktor för att säkra torskens tillväxt.

– Norska och ryska myndigheter som ju delar fiskeområdet i Barents hav har infört en rad förvaltningsregler. Detta samarbete startade ganska tidigt och 1980 enades man om gemensamma fiskekvoter, säger Knut Korsbrekke, och fortsätter:

– Samtidigt har man infört maskstorleksregler, som en flyktöppning bak på trålen. Det innebär att mindre fiskar kan undkomma och bidra till fisket några år senare.

Frågan är högaktuell. Allt mer av det globala fisket innebär att hotade bestånd utsätts för påfrestningar. I dag är nästan en tredjedel av det globala fisket inte biologiskt hållbart, enligt en rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO. Enligt samma rapport skulle en återuppbyggnad av de hotade fiskbestånden inte bara vara en ekologisk vinst, utan även innebära att fiskfångsterna skulle kunna öka med 16,5 miljoner ton fisk varje år.

I Sverige är det allt färre som kan överleva som fiskare. På 20 år har antalet fiskelicenser halverats och i dag är det omkring 1400 personer som har fiskelicens i Sverige. En av dom är Rune Wikström som, liksom sin far, valde att bli fiskare. Han är nu är en av dom få kvarlevande personer som jobbar med småskaligt fiske i Sverige.

Rune Wikström minns när torsken gick till i Östersjön på 80-talet, och menar att det då skedde ett oansvarigt överfiske, som kan ha påverkat utvecklingen av torskbestånden negativt.

– Vi hade ju ett enormt torskbestånd i Östersjön då. Vi fick in saltvatten från Kattegatt år efter år, och bestånden bara ökade och ökade. Samtidigt uppmanade dåvarande Fiskeriverket fiskare att skrota sina gamla båtar bygga nya för att ta hand om rikedomen i Östersjön. 

–  På det här sättet fortsatte ett enormt fiske. När det var som mest plockade vi ut en halv miljon ton torsk ur Östersjön. När vi sedan inte fick in något mer saltvatten och torskreproduktionen minskade, så blev det en nedgång i torskbestånden, samtidigt som fisket var uppbyggt på en mycket hög nivå, säger Rune Wikström.  

Statistik över landningar från Internationella Havsforskningsrådet visar att 400 000 ton torsk från det östra beståndet landades i Östersjön under året 1984, och att till och med Färöarna fiskade torsk i östra Östersjön under den här perioden, då höga syrenivåer sammanföll med god tillväxt och exceptionella torskbestånd.

I dag har det skett en 90 procentig minskning av landningar av torsk från Östersjön. Men Knut Korsbrekke, som även sitter som Norges representant i Internationella havsforskningsrådet ICES, menar att fisketrycket på Östersjötorsken bör minska:

- Det ser ut som om andelen torsk som fiskas i Östersjön varje år är för hög. Det har varit en nedgång i landningarna de sista åren, men fisket är fortsatt på en nivå som inte lägger grund för ett långtidsutbyte. Om vi jämför med torskbestånden i Barents hav, så är fisketrycket det dubbla i Östersjön, säger Knut Korsbrekke.

Samtidigt har EU sedan årsskiftet infört landningsskyldighet av torsk i Östersjön, att fisk alltså inte får slängas överbord, något som Norge haft i 30 år. Knut Korsbrekke menar att det här är en viktig del i arbetet för att kunna bedöma hur mycket fiske som är hållbart:

– Det är väl främst att man har redskap som undgår att fiska den fisk som man inte vill fiska. Utskastförbudet med tilläggsregler innebär att man inte får så mycket fångst som man annars skulle kunna slänga. Dessutom är benägenheten att slänga fisk mycket låg, säger Knut Korsbrekke.

På Havsfiskelaboratoriet i Lysekil pågår mycket av forskningen kring de svenska fiskbestånden. Joakim Hjelm, som forskar på enheten för beståndsutveckling, ser ett problem i att oberoende observatörer av olika orsaker inte följer med ombord på fiskebåtarna som för att studera hur fisket går till och vilka redskap som används:

– Just det här första kvartalet har vi inte kommit ut på en enda båt i Östersjön. De kanske inte vill visa hur mycket de slänger överbord. I andra länder som som baltländerna och Polen och Danmark har man haft observatörer ombord och sett hur mycket de slänger, säger Joakim Hjelm.

Inom EU har fiskbestånden i Östersjön blivit en symbolfråga, och nu arbetar man med en flerårig förvaltningsplan som innebär att torsk, skarpsill och sill kommer att förvaltas enligt en så kallad flerartsplan. Syftet är att ta större hänsyn till nya forskningsrön och att anpassa fisket efter forskningen i större utsträckning än tidigare.

– Man trodde att det var ett enkelt system. Men det är massa saker som är ouppklarade. Alltså hur ska vi lösa saker, hur ska vi kontrollera det, hur ska vi nationella lagar inlemmas i det stora regelverket, så många problem, säger Joakim Hjelm.

EU-parlamentet och ministerrådet, med alla fiskeministrar, har i grova drag röstat ja till den nya förvaltningsplanen, nu återstår förhandlingar mellan dom och EU-kommissionen för att slå fast detaljerna. Knäckfrågan är vilka fiskekvoter som ska gälla för Östersjön.

Frågan kring den nya förvaltningsplanen för Östersjön är kontroversiell, eftersom förvaltningsplanen för Östersjön förväntas bli vägledande för fiskepolitiken inom hela EU. Därför kan länder som Spanien, Portugal och Italien sätta käppar i hjulen- eftersom de är oroliga för att nya, striktare regler kan påverka deras fiske negativt.