Annat modersmål svårt vid demenssjukdom

4:06 min

Demens får svåra följder för äldre med utländsk bakgrund. I samband med sjukdomen tappar man ofta svenskan vilket ställer högre krav på demensvården.

– Det ställer ju högre krav på mig som bedömare att förstå vad den patient jag har framför mig faktiskt berättar, säger Dag Salaj, chefläkare på sjukhuset Capio Geriatrik Dalen i Stockholm.

Andelen äldre med utländsk bakgrund ökar i Sverige och i takt med det ökar också behovet av demensvård anpassad till patienter med annat modersmål än svenska. Idag lever över 160 000 personer med demens i Sverige, och det slår extra hårt mot personer med utländsk bakgrund eftersom det är vanligt att svenskkunskaperna försvinner i samband med sjukdomen.

Dag Salaj menar att språkförbistring kan orsaka problem och till och med göra att patienten kan feldiagnosticeras i en demensutredning.

– Ens bakgrund och livshistoria påverkar väldigt mycket hur man ska bedöma eventuella förlorade funktioner. Man kan uttrycka lidande och smärta på olika sätt inom olika kulturer. Jag tror att man som läkare får vara väldigt ödmjuk när man bedömer någon som kommer från en annan kultur än en själv, säger Dag Salaj.

Josephine Hermansson är projektledare för Migrationsskolan i Malmö som arbetar för en mer jämlik demensvård för personer med utländsk bakgrund. Migrationsskolan startade efter att man hade sett att dementa med utländskt påbrå sökte minnesvård i allt mindre utsträckning och ofta i ett senare skede av sjukdomen. Hon tror att kunskapsbrist och skam kan påverka.

– Man kan tänka sig att demens är någonting stigmatiserande och något man försöker dölja så länge som möjligt. Sen vet vi också att när man kommer som nyanländ till Sverige är det svårt att ta sig in i det svenska vårdsystemet. Man vet inte när, vart och hur man ska söka vård eller vart man ska vända sig, säger hon.

Kommunikationsbrist skapar problem i mötet mellan läkare och patienter med utländsk bakgrund och därför behövs en anpassad bedömningsmall för att en läkare ska kunna ställa rätt diagnos. Migrationsskolan arbetar med det som kallas Rudas-testet som är anpassad för patienter som till exempel inte har kännedom om den västerländska kulturen, har lägre utbildningsnivå eller inte har svenska som modersmål. Det ger ett mer rättvist resultat.

Språkförbistringen ställer också höga krav på anhöriga som ofta kopplas in som tolkar eller som träder in och vårdar sina dementa släktingar om vården brister. Så ska det inte vara, tycker Josephine Hermansson.

– När personer med utländsk bakgrund söker vård gör man det i ett senare skede just för att anhöriga tar ett väldigt stort ansvar och det är ju någonting som självklart påverkar den anhöriga. Samtidigt som du ska arbeta så ska du också vårda din mamma, eller pappa eller någon annan släkting. Det är ju såklart en jättebelastning för den familjen, säger Josephine Hermansson.

Cyris Bäcklin Salas mamma Rosario är 86 år, lider av demens, och bor sedan fem år tillbaka hemma hos dotterns familj i Nyköping. De kommer ursprungligen från Chile och sedan Rosarios minne började svikta har hon glömt den svenska hon kunde. Nu kan hon bara säga "hej" och "tack", berättar Cyris. Familjens liv har förändrats mycket sedan Rosario insjuknade.

– Hon klarar inte av att duscha eller laga mat. Hon hallucinerar att min far lever och att jag är hennes systerdotter. Hon sover inte så mycket och så gråter för vad som helst. Den största risken med att gå och jobba är att hon kan gå ut, säger hon.

Cyris vill att Rosario ska bo hos henne så länge det går, men när det blir för svårt måste de söka vård. De har funderat på ett demensboende med personal som talar Rosarios modersmål, spanska. Men det boendet finns i Stockholm och än så länge fungerar det som är.

– Hon vet på något sätt att hon är en last i vissa stunder och på det sättet är hon inte fri, och inte vi heller. Men samtidigt är det en gåva att ha henne hemma hos oss även om det kan vara jobbigt ibland, säger Cyris Bäcklin Salas.