JOURNALISTIK 3.0

Ny forskning: SR-journalister ”bäst” på jobbprat på Twitter

Journalisterna på Sveriges Radio är bäst i klassen när det gäller att prata journalistik och nyhetsarbete på Twitter. Drygt var femte tweet från en Sveriges Radio-anställd är jobbrelaterad. Samtidigt är de mindre personliga eller privata än andra i sitt twittrande. Det visar en ny undersökning från Göteborgs universitet om hur transparenta svenska journalister är när de Twittrar.
   Doktoranden Ulrika Hedman skriver på Medieormen om sin nya studie, som presenterades på söndagen på mediekonferensen ICA 15 i San Juan, Puerto Rico.

Det är inte längre kontroversiellt att hävda att sociala medier är viktiga i journalistiken – på många olika sätt. Bland annat antas sociala medier vara viktiga för att öka publikens förtroende för såväl journalistiken som för enskilda redaktioner och journalister. På sätt och vis kan man säga att det som förut (”innan sociala medier”) handlade om relationen mellan publiken och journalistiken idag istället handlar om en relation mellan publiken och journalister. Journalister bedöms inte längre enbart utifrån det de publicerar, utan utifrån hur de framstår i sociala medier.

Den som följer ett antal journalister och redaktioner på Twitter får inte bara information om pågående händelser och nyheter – de lär sig också mer om hur man arbetar på en redaktion och om hur journalistiken fungerar. Dessutom kan de lära känna de journalister de följer på ett mer personligt eller till och med privat plan. Och aldrig har väl landets redaktioner visat så många ”bakom kulisserna”-bilder som nu, aldrig har redaktionschefer så öppet diskuterat publiceringsbeslut och redaktionella satsningar eller neddragningar, och aldrig har journalister berättat så mycket om sin skrivkramp eller sina senaste löprundor.

Argumentet är att ju mer transparent eller öppen journalistiken är med hur nyheter blir till, hur redaktioner arbetar och hur journalister ”är”, desto högre trovärdighet vilket i sin tur leder till att publiken känner ett högre förtroende. Genom att dessutom utnyttja sociala medier för publikdialog och för att på olika sätt engagera publiken i själva den redaktionella processen (vilket Medieormen beskrivit tidigare) ökar öppenheten än mer.

För att undersöka hur transparenta svenska journalister är har jag undersökt hur journalister twittrar. Det går att argumentera för att det är ett tecken på transparens i sig om en journalist är aktiv på Twitter, men jag har valt att titta på innehållet när journalister twittrar från konton i eget namn, alltså mer eller mindre privata konton.

  • Sveriges Radios journalister utmärker sig genom en hög andel jobbrelaterade tweets. 22 procent av alla tweets från den här gruppen handlar om journalistik, nyhetsarbete, arbetet på redaktionen eller liknande.
  • Sveriges Radios journalister är också ”bäst i klassen” när det gäller direkta inbjudningar till publiken (eller följarna) att komma med tips, delta i nyhetsarbetet på annat sätt eller helt enkelt ha åsikter om journalistens arbete. Det gäller dock att komma ihåg att här handlar det generellt om mycket låga nivåer – Sveriges Radios journalister är ”bäst i klassen” med en andel på 3 procent av alla tweets.
  • Samtidigt är radiojournalisterna bland de minst uttalat personliga eller privata, 7 procent av flödet kan räknas till den här kategorin. Med uttalat personligt/privat menas direkta hänvisningar till privat- eller familjeliv, personliga åsikter etc.

Man kan alltså ge ett ganska gott betyg till Sveriges Radios twittrande journalister: De är bra på att prata jobb och journalistik, de försöker i alla fall att interagera med folk, och de håller tillbaka personligt/privat som – eventuellt – skulle kunna krocka med opartiskhetskravet.
   Motsatsen hittar vi hos journalisterna på TV4 och andra kommersiella stationer: De pratar minst jobb (8 procent), tycks inte vilja interagera med publiken (0 procent), och är mest personligt/privata av alla (16 procent).

Innehållsanalysen visar vidare att när det gäller hur transparent man är så finns två tydliga typer av twittrare bland svenska journalister: De som twittrar sällan eller måttligt och nästan enbart jobbrelaterat, och de som twittrar ”jämt och ständigt” och hela tiden blandar jobb och privatliv i flödet. Det är journalister i den senare gruppen som tycks vara mest engagerade i att få till ett samtal med publiken och ber folk om hjälp i jobbet.

Det finns också en könsdimension: Kvinnliga journalister är betydligt mer personliga och privata i sina tweets än de manliga kollegorna, 15 respektive 8 procent. Sociala medier-forskning har visat att kvinnor generellt är mer personliga/privata än män i sociala medier, och det är förmodligen därför vi kan se den här skillnaden hos journalisterna.

Vad betyder det här då? Spelar det någon roll hur pass transparenta journalister är när de twittrar från personligt konto? Kanske. Den som följer ett antal journalister i akt och mening att bättre förstå journalistik och journalister risker att bli besviken. Bara var fjärde tweet från de svenska journalisterna på Twitter kan beskrivas som transparent på något sätt. Men det finns heller ingenting som säger att en journalist måste vika en del av sitt twittrande till jobbprat och att försöka interagera med publiken i form av följarna, även om många redaktioner önskar att det vore så och till och med uppmanar sina anställda att twittra om redaktionsarbete, nyhetsjakt och journalistik. I stället tror jag man måste se det utifrån en syn på att journalistiken allt mer handlar om att skapa en relation mellan journalister och publiken.
   Twitter är en av många plattformar där en sådan relation kan formas och frodas. Det återstår att se vad publiken egentligen förväntar sig att få ut av den relationen.

Så här har jag gjort undersökningen: Jag har tittat på tre olika sorters transparens: jobbprat (alltså om journalistik, nyhetsarbete, det dagliga arbetet etc), deltagande (alltså direkta uppmaningar till publiken att hjälpa till eller komma med idéer etc), och personligt/privat (alltså direkta referenser till privatlivet). Jag samlade in tweets från drygt 2 500 svenska journalister under en vecka i maj i fjol, och analyserade ett mindre urval om 1 500 tweets av dessa.

Fotnot: Det finns gott om forskning som visar ett teoretiskt samband mellan transparens och ökat förtroende eller trovärdighet. Det är svårt att hitta exempel på forskning som kan visa ett empiriskt samband, dock har Klaus Meier och Julius Reimer (2011) i en experimentstudie visat att det finns ett visst samband. Michael Karlsson och Christer Clerwall, Karlstads universitet, och Lars Nord, Mittuniversitetet, har undersökt hur transparens på artikelnivå (i form av rättelser, läsarkommentarer etc) påverkar trovärdigheten. Det visar sig att den typen av transparens har nästan ingen betydelse alls för trovärdigheten.

Ulrika Hedman
Doktorand vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet, och forskar i hur journalister använder sociala medier.
twitter.com/UlrikaMHedman