Livets egen rörelse i "Kroppen jag föddes i" av Guadalupe Nettel

2:19 min

Den mexikanska författaren Guadalupe Nettel har väckt stor uppmärksamhet både i sitt hemland och annorstädes, men har inte funnits översatt till svenska förrän nu. Nu kommer hennes självbiografiska roman ”Kroppen jag föddes i” översatt av Marika Gedin och Maria Edström är lyrisk över mötet med ett nytt författarskap.

Hennes mamma kallade henne kackerlacka eftersom hon alltid kutade och kurade ihop sig beroende på ett medfött synfel – på högra ögats hornhinna fanns ett födelsemärke, en vit fläck. Själv börjar berättarjaget alltmer omfamna benämningen som först sårat henne, en kackerlacka överlever allt och härstammar från trilobiterna - dessa tillvarons urdjur.

Och vi kastas rakt in i en berättelse som, till synes handlar lite sådär rätt upp och ner om en uppväxt i Mexico, några år i Frankrike och tillbaks igen. Men Guadalupe Nettel är lurigare än så, även om suget in i texten är omedelbart och alls inte bara därför att hon får till meningar som: ”Mina föräldrar verkade betrakta barndomen som en förberedande period under vilken man måste korrigera alla fabriksfel som man anländer till världen med..” utan än mer för den totala liksom andfådda närvaron. Det ska också visa sig att det finns en åhörare, doktor Sazlavski, till berättelsen och att skrivandet börjar där, historien handlar om sin egen tillblivelse.

Och kroppen finns där med fotbollen, den hungriga läsningen och längtan efter kontakt. Den utsätts för olika betingelser och platser: föräldrarnas auktoritära 70-talsproggressivitet, mormoderns ”ogästvänliga 1800-talsuniversum” och krockarna mellan etnicitet och klass i olika variationer. Det extremt klasskiktade Mexico med sina flyktingar från andra sydamerikanska länder, det miljonprogramslika bostadsområdet i Aix-en Provence där flickan lär sig tala ”argot” – traktens blandning mellan franska och arabiska och alltmer identifierar sig med de fattiga immigrantbarn hon lever med. Även de ”trilobiter” som tvingas överleva allt.

”Kroppen jag föddes i” är en helt underbar roman om en kropp i världen, och Guadalupe Nettel skildrar den här livets egen rörelse: precis som kroppen förändras, förändras sanningen, förändras berättelsen.