Fin version av "hemma hos Hertha"
Stockholms Stads kulturnämnd tar i veckan beslut om stöd till Föreningen Hertha Hillfons vänner. En miljon kronor per år har kommunens tjänstemän föreslagit i bidrag för att bedriva verksamhet i konstnären och keramikern Hertha Hillfons hus i Mälarhöjden. Hillfon gick bort hösten 2013 - och väntan på hur det blir med hennes konstnärshem går det nu att se en stor utställning med hennes verk på Liljevalchs i Stockholm: skulpturer, porträtt, skålar, bröd bakade i lera och mycket mer. Måns Hirschfeldt har sett utställningen som öppnade i helgen.
Här och där på en del av verken kan man se en tunn slöja av gröna alger över det bruna lergodset. Och i några av skulpturernas håligheter ligger fortfarande torra, frasiga löv som nog skulle smulas sönder om petade på dem. De ligger där som fripassagerare som följt med från Hertha Hillfons trädgård och ateljé in i Liljevalchs salonger. Hillfon hade svårt för att sälja verk, hon samlade dem hellre omkring sig i vad som Petter Eklund i katalogen kallar hennes "bästa utställning". Ateljén och trädgården kom med åren att bli vallfartsort. Så hur går det att överföra skulpturerna från denna sin naturliga miljö, om man säger så, till Liljevalchs salar och där försöka skapa ett slags eko av "hemma hos Hertha"?
Väldigt bra, även om det förstås blir något helt annat. Den strama pelarna och den klassicistiska arkitekturen i konsthallens inre kommer att understryka Hillfons mer arkaiska sida. Den bohemiska trådgårdsmagin känns mer uråldrigt eterisk inne i de lite skumma rummen och de gudalika maskerna blir än mer skulpturala här, med ögon och munnar som hieroglyfer. Stora fototapeter på väggarna visar också hur verken tog sig ut på sin ursprungliga plats och det ger hela utställningsmiljön en färgklang av bränd lera och Hillfonblått.
I salarna runt omkring råder sedan en striktare kronologi. Där visas också verken mer för sig själva vilket skapar en bra kontrast till ateljé-trädgård-miljöbygget. För det går lika bra att se Hertha Hillfons verk utan att myten om hemmet måste omsvepa dem. Allt från de tidigare abstrakta och spretiga till senare och högst konkreta brödkakor, och det knådade byxorna och kavajerna. Och så högblanka barnhuvuden och skrovlig mammahud, kavlade tygstrukturer och röda glasyrer med ett djup man skulle kunna drunkna i. Här visas Hertha Hillfon verkligen i helfigur och det bara att helhjärtat glädjas åt.
