Ramberg: M sitter i egen knipa

Som man skördar får man så. Det tänker kanske en och annan moderat idag när riksdagen röstar om regeringens vårbudget. Moderaterna har själva skapat den knipa de sitter i när de i dagens budgetomröstning under stor vånda släpper fram höjd a-kassa och högre arbetsgivaravgifter för ungdomar.

Formellt föddes decemberöverenskommelsen i julas, 27 december 2014. Men i realiteten uppfanns den långt tidigare av Moderaternas dåvarande ledare Fredrik Reinfeldt.

I Almedalen 2013 krävde den dåvarande statsministern att oppositionsledaren Stefan Löfven skulle ställa upp på principen att största block skulle få statsministerposten även om det blocket inte lyckades samla över 50 procent.

Reinfeldt motiverade detta med att Sverigedemokraterna måste isoleras från allt inflytande. Att ge SD inflytande skulle enligt dåvarande statsministern vara att "släppa fram hatet" i svensk politik.

Därför lovade statsministern, å hela Alliansens vägnar, att släppa fram en rödgrön regering om det rödgröna blocket under Stefan Löfvens ledning blev större än alliansen i valet 2014.

Som motprestation krävde han att Stefan Löfven skulle ställa ut motsvarande löfte om Alliansen blev det största blocket.

Utspelet motiverades med behovet att isolera Sverigedemokraterna, men det hade en viktig taktisk baktanke.

Det gällde att cementera blockpolitiken, den som Stefan Löfven inte ville bekänna sig till. Men som Moderaterna ser som enda chansen att få en moderat statsminister i Sverige.

I den moderata världsbilden gynnas Socialdemokraterna av att partier samarbetar över blocken medan det egna partiet gynnas av att en sammanhållen allians står mot ett rödgrönt block.

Inte minst viktigt är att de borgerliga då kan skrämma mellangruppsväljare med Vänsterspöket.

När de borgerliga i vintras drev fram decemberöverenskommelsen, med Fredrik Reinfeldt kvar i kulisserna, navigerade de därför i van terräng.

De visste vilka principer de ville binda Socialdemokraterna vid. Det största blockets statsministerkandidat skulle släppas fram av det förlorande.

Det största blockets ekonomiska politik skulle släppas fram. Och inga enskilda delar av budgeten skulle kunna stoppas med hjälp av Sverigedemokraterna.

Även om det gynnade regeringen Löfven just nu var det viktigaste att de därmed fick socialdemokraterna att acceptera principer de tidigare inte ställt upp på.

Och att de därmed bäddade för en moderatledd regering efter den valseger 2018 som allianspartierna är övertygade om att bärga hem.

Från de moderater och näringslivsrepresentanter som idag häftigt kritiserar decemberöverenskommelsen hördes få invändningar när Fredrik Reinfeldt spikade fast principerna 2013.

Ingen moderat utmålade Reinfeldts tanke som demokratiskt tvivelaktig eller som ett svek mot väljarna. Förmodligen därför att det är lättare att acceptera en uppgörelse om den leder till att det egna partiet får regera än om den, som nu, leder till att någon annan får göra det.