JOURNALISTIK 3.0

Positiv forskning om kommentarsfältens möjligheter

Medieormen återkommer ofta till kommentarsfälten – och nu är det dags igen. Tidigare har diskussionerna kommit att handla mycket om hur kommentarsfälten ska hanteras redaktionellt – ofta med fokus på de problematiska och hatiska inlägg som ibland skrivs, trots att den övergripande idén med kommentarsfält har varit att de erbjuder möjlighet till publikdialog och i förlängningen kanske bättre journalistik och ökad trafik på sajten. Samtidigt som mediebranschen mest pratat om kommentarsfält i negativa ordalag.
   En ny studie har dock gett sig på att undersöka om och i så fall hur kommentarsfälten utvecklar journalistiken och de journalistiska metoderna. Medieormens redaktör har läst den, och fått några insikter bekräftade av de positiva forskningsresultaten.

För ett tag sedan skojade jag på Twitter om att medieforskningen går långsamt i förhållande till medieutvecklingen – som ur ett akademiskt tidperspektiv förefaller skena vilt. Så när jag hittade en ny studie om kommentarsfält blev jag å ena sidan glad för den nya vinkeln, men lollade samtidigt syrligt igenkännande åt att den baserats på, ur medieutvecklingshänseende, lastgammal data. Inte desto mindre bjöd den på intressant läsning.

Medieforskarna Todd Graham (assistant professor vid University of Groningen) och Scott Wright (University of Melbourne) har tillsammans analyserat kommentarsfälten hos The Guardian och fokus för deras undersökning är 3792 kommentarer som skrivits under 85 artiklar och blogginlägg om FNs klimatmöte i Köpenhamn 2009.

Denna avgränsning innebär rimligtvis såväl fördelar som nackdelar och påverkar sannolikt utfallet. I sin artikel i The international journal of Press/Politics motiverar forskarna avgränsningen med att ämnet är ett sådant som ofta väcker stor debatt i en mycket engagerad community och att klimatmötet vid denna tidpunkt var en av de stora nyhetshändelserna – inte minst på grund av de läckta mejlen i det så kallade climategate. Anledningen till att de valde att studera just Guardians kommentarsfält var på grund av att där finns en uttalad ambition att satsa på läsarmedverkan och därtill underlättade Guardians API datainsamlingen rent tekniskt.

Grahams och Wrights frågeställningar är:

  • I vilken utsträckning tillhandahåller kommentarsfälten ett utrymme för reflekterande samtal?
  • I vilken utsträckning är journalister engagerade i kommentarsfältsdiskussioner?
  • Hur, om alls, bidrar kommentarsfälten till att förbättra journalistiken?

Slutsatserna i korthet är att jo, de kommentarsfält som studerades innehöll verkligen reflekterande samtal som absolut tillförde något till journalistiken. Diskussionerna höll förhållandevis hög kvalitet och en teori om varför dessa kommentarsfält framstår som "lyckade" kunde härledas till ämnet, och att detta lockade många kunniga expertkommentatorer, samtidigt som modereringen aktivt tog bort inlägg som inte höll sig till kommenteringsreglerna. Några av de intervjuade journalisterna menade att de granskande kommentatorerna fick dem att skärpa sig och kolla sina källor ett extra varv.

Den ökade granskningen i kommentarsfälten ansågs generellt ha lett till ökad noggrannhet hos journalisterna, Graham och Wright citerar en av de intervjuade journalisterna:

Everything that a reporter writes can be—often immediately—verified or checked, externally by the audience. And that is an extraordinary experience for most journalists. . . . everything that I write now, I have to be absolutely bloody certain that I can verify it. And so the story is actually the tip of an iceberg, and below the surface I will have files of tens of megabytes of, of files—you know—the original source document, the press notice, the PA copy, the BBC copy.

Artikelförfattarna är självkritiska till sina positiva undersökningsresultat och tror att en bakomliggande anledning kan vara att de utvalda, intervjuade journalisterna var sådana som betraktar arbetet med kommentarsfält och UGC som en naturlig del av deras jobb, så de hade sannolikt en mer positiv grundinställning än andra som inte är vana vid denna typ av arbetsmetoder.

Dock kommer Graham och Wright inte helt överraskande fram till att just journalisternas aktivitet och dialog med sin publik i kommentarsfälten inte var särskilt hög - publiken diskuterade främst med varandra – och orsaken till den egna låga aktiviteten var tidsbrist, menade journalisterna, men även rädslan för att bli påhoppad spelade in för vissa.

Avslutningsvis skriver forskarna att kommande forskning bör intressera sig mer för journalisternas aktivitet i publikdialogen: reportrars kommentarer, hur de uppför sig i kommentarsfälten och vilken betydelse detta har för debatten och för hur de övriga kommentatorerna reagerar på journalisternas inlägg.
   Något jag tycker att vi journalister också bör intressera oss för – särskilt när vi stöter på problem i kommentarsfält och andra onlinediskussioner kan det finnas anledning till en del självkritik. Men det har jag ju skrivit förr.

Här finns artikeln "A Tale of Two Stories from 'Below the Line' Comment Fields at the Guardian" 

Cecilia Djurberg
redaktör Medieormen
twitter.com/ceciliadjurberg