Tre koppar choklad – en delikat historia.
”Tre koppar choklad av Care Santos” (översättning Ellinor Broman) är en historia om tre generationer kvinnor i Barcelona där en chokladkanna blir en symbol för historien.
Chokladkannan tillhörde en gång Madame Adelaide av Frankrike, sjätte barnet till kung Ludvig den XV. Hon serverades varje dag tre koppar choklad ur kannan, som fanns vid hovet i Versailles. Adelaide fick ett olyckligt öde; hon blev flykting i ett Europa härjat av Napoleon, men på outgrundliga vägar kom hennes kanna sen till änkan Marianna under det sena 1700-talet, tjänsteflickan Aurora hundra år senare och till Sara i vår egen tid.
En chokladkanna, kantstött men tillverkad i den kungliga fabriken i Sèvres är en historisk artefakt, ett åtråvärt objekt för den som förstår att tolka dess historia. Och så här arbetar Care Santos: hon utgår från tingen för att berätta en historia; ja det är som om föremålen i sig är det viktigaste i den här historien som utspelas i Barcelonas vindlande gränder bland chokladtillverkare av den mest utsökta kakaomassan. Men moderniteten tränger sig på. Marianna har i sin butik en maskin som göra hela processen smidigare, något som får lystna chokladmakare från både Frankrike och England att vallfärda till Barcelona. Medan klockorna slår i Santa Maria del Mar smids ränker mot änkan som äger nyckeln till framtiden.
Och så rullar det på, ibland omständligt berättat i både första, andra och tredje person, och vi följer den vita kannans väg ända in i ett dystert hörn av en antikbod i Barcelona. Där hittas den till slut av Sara Rovira, arvtagare till stadens mest ansedda chokladbutik.
Historien sönderfaller i tre delar som visserligen binds samman av chokladkannan och dess öden, men Santos lyckas inte riktigt gjuta liv i sina karaktärer. Trots allt är det den kantstötta porslinskannan som är huvudpersonen i berättelsen, även om den tar avstamp i ett rafflande triangeldrama och ibland lånar skepnad av en pusseldeckare.
Som hängmatteläsning med Barcelonaatmosfär fungerar Tre koppar choklad hyggligt. Men temat: Blir man lyckligare av tryggheten, symboliserad av ett älskat föremål, känns lite passé. Det handlar ju ändå bara om en chokladkanna.
