Utkast om sanktionslättnader för Iran på bordet

2:58 min

Ett dygn återstår till deadline i förhandlingarna om ett historiskt avtal om Irans kärntekniska program - ett avtal som skulle göra slut på 13 års kris kring programmet och på 36 år av spänning mellan Iran och USA.

Från Wien, där förhandlingarna nu är inne på den sista biten av slutrakan, sägs det att ett avtal är "i sikte" men att olösta frågor återstår.

I snart två år har förhandlingarna pågått mellan Iran å ena sidan och stormakterna i FN:s säkerhetsråd (USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike) samt Tyskland å den andra.

Förhandlingarna syftar till att bli av med en fråga som har förgiftat Irans relationer med omvärlden i över ett årtionde, och som varit en krigs-och konfliktrisk.

Omvärlden misstänker att Irans kärntekniska program har haft militära syften. Iran förnekar det och hävdar att syftet enbart är civilt.

Vad avtalet, om det går att uppnå, kommer att innebära är enkelt uttryckt att Iran drar ner på sitt nukleära program till en nivå där man inte kan framställa vapen, och i gengäld ska de mycket hårda ekonomiska sanktioner som FN, USA och EU har lagt på Iran lyftas.

Här i Teheran råder vänteläge, alla väntar på besked från Wien.

För Iran skulle ett avtal innebära både ekonomisk och politisk öppning mot världen.

De ekonomiska sanktionerna har slagit mycket hårt mot den iranska ekonomin och mot människors liv och levnadsstandard.

Och förhoppningarna bland Teheranbor Ekots reporter talar med är framför allt ekonomiska: de hoppas på lägre priser, lägre arbetslöshet - ett bättre liv - efter ett avtal.

Lyfta sanktioner skulle också innebära att den iranska marknaden öppnas för utländska företag och investeringar.

Det är en enorm marknad med 80 miljoner människor och några av världens största olje-och gasreserver. Utländska företag står redan i kö i vad som kan bli ett slags guldrush för att komma in på denna marknad.

Men viktigt för Iran är också att ett avtal skulle innebära att landet kliver ur sin isolering, ur ställningen som ett slags pariastat.

Ett avtal skulle också innebära en historisk öppning mellan Iran och USA efter 36 år av fiendskap, spänning och brutna relationer.

För bara ett par år sedan sågs det som otänkbart att Iran och USA skulle sitta vid samma förhandlingsbord.

Ett avtal skulle innebära en stor utrikespolitisk framgång för president Obama.