Feltolkad donator får upprättelse
När Margareta Huitfeldt dyker upp i historieböcker skrivs mest om hennes utseende och äktenskap. Men det finns mer att upptäcka om denna utbildningsmecenat.
- Man hade kunnat tro att Margareta Huitfeldt skulle bli ihågkommen som slipad, givmild och stark, säger museipedagogen Emelie Zachrisson från Göteborgs Stadsmuseum. Men icke. Istället har man fokuserat på tre saker: hennes äktenskap, hennes utseende, och hennes påstådda ondska.
Margareta Huitfeldt växte upp med sin mormor på ett gods på Tjörn på 1600-talet, då Bohuslän var dansk-norskt. När mormodern dör ärver Margareta enorma mängder mark och rikedomar.
Eftersom hon var rik behövde hon inte kasta sig in i äktenskap som många andra kvinnor på den tiden. Det har fått historiker att spekulera i vad som var fel med Margareta. Hennes utseende anges som orsak i många historiska skrifter.
- Det kan också ha varit så att hon inte ville ge upp all sin självständighet, efter som kvinnor i äktenskap var omyndiga, säger Emelie Zachrisson.
När Margareta var 27 år gifte hon sig. Hon fick tre barn, varav två dog tidigt. Inom kort dog även maken.
Vid samma tid blev Bohuslän svenskt, och Margareta tvingades blidka den svenska kronan med humrar och ostron.
När även den tredje sonen dog, 19 år gammal, stod Margareta ensam utan arvingar. Då bestämde hon sig för att donera de flesta av sina gods och stora summor pengar till Göteborg. Dessutom gjorde hon det möjligt för 30 personer att gå i gymnasiet.
Trots detta har Margareta blivit kallad kallhjärtad och ond av historiker, på grund av hur hon styrde sina gods.
- Samtidigt betedde sig alla adelspersoner så. Men männen blev inte kallade onda, säger Emelie Zachrisson. Det konstiga med Margareta var hon inte betedde sig som man förväntade sig av en kvinna.
