Fredsavtalet som sätter käppar i hjulet
I höst har 20 år gått sedan inbördeskriget i Bosnien Hercegovina, som kostade omkring 100 000 människor livet. Fortfarande styrs landet enligt den grundlag som var en del av fredsavtalet, men som i dag gör Bosnien till ett mycket korrupt, segregerat och svårstyrt land.
Förra året hoppades många på förändring när stora regeringskritiska demonstrationer hölls i bland annat Tuzla och i huvudstaden Sarajevo.
Men ett år senare är protesterna glömda samtidigt som missnöjet fortfarande är mycket stort.
På Marskalk Titos gata i Sarajevo berättar banktjänstemannen Nermin Delic om sin vision för Bosnien Hercegovina.
– En president, en regering. Jag hoppas att de styrande ska inse att det inte går att styra landet som de styr det nu.
Nermin Delic har ledigt några dagar och står semesterklädd i kortärmad tröja och shorts vid sin cykel med bockstyre.
– Just nu är det dyrare att administrera det här landet än att administrera USA, säger Nermin Delic.
Jag är osäker på om det stämmer, men sant är i alla fall att Bosnien Hercegovina med sina knappt fyra miljoner invånare inte har en president. Landet har tre som roterar på ett rullande schema. En för var och en av de tre största etniska grupperna - alltså en Bosniak, eller bosnienmuslim, en kroat och en serb. Just nu är det serben Mladen Ivánic som är landets president.
Landet är också indelat i två enheter: Den serbiska republiken där serberna är i majoritet och så Federationen Bosnien Hercegovina där bosniakerna och kroaterna dominerar. Enheterna har i sin tur sina egna ledare och sina lokala parlament.
Men för politikerna själva är det bra, säger banktjänstemannen Nermin Delic.
– Det gör att de kan stjäla så mycket pengar som möjligt och gömma undan dem någonstans.
På ett kafé i staden Tuzla, tolv mil nordost om Sarajevo sitter en av politikerna, bosniakern Sadik Ahmetovic. Han skrattar lite och svarar "en svår fråga" på min fråga om det i det långa loppet går att styra landet så här.
– Låt mig säga så här: Bosnien Hercegovina var bättre utvecklat före kriget då landet organiserades helt annorlunda, medan landet under nuvarande system inte har utvecklats. Så visst är det lite märkligt att utvecklingen gick snabbare framåt under kommunisttiden, säger Sadik Ahmetovic, tidigare säkerhetsminister i Bosnien Hercegovinas regering. Nu är han parlamentsledamot för det Bosnien nationalistiska partiet Partiet för demokratisk handling.
– I själva verket är det nuvarande systemet en kompromiss som kom till för att få ett slut på kriget. Det är ett mycket oeuropeiskt system som gör det svårt att ens leva upp till de skyldigheter man har gentemot EU för att få bli medlem, säger Sadik Ahmetovic.
Han söker på nätet och visar klippet i sin telefon där han själv, 20 år yngre, ligger i en sjukhussäng och pratar in i kameran.
Det är juli 1995 och Sadik Ahmetovic är då 25 år gammal. Han är en av de få män från Srebrenica som överlevde det som har klassats som ett folkmord, då omkring 8 000 muslimska män och pojkar dödades, avrättades av bosnienserbisk militär.
Över hundra släktingar till Sadik Ahmetovic dödades. Bland andra hans pappa, farbror och flera kusiner.
Fredsuppgörelsen senare samma år som fick namnet Daytonavtalet eftersom det förhandlades fram på en flygbas i Dayton i den amerikanska delstaten Ohio. Uppgörelsen skapade fred men ses i dag av många som ett misstag, eftersom det faktiskt förstärkte den etniska uppdelningen i landet.
– Den bästa lösningen, säger Sadik Ahmetovic, vore nog en mer medborgarorienterad grundlag som i första hand garanterar rättigheterna för individuella medborgare istället för att som nu skydda de etniska grupperna.
Strax öster om Tuzla övergår Federationen Bosnien Hercegovina i den Serbiska republiken och i staden Zvornik som ligger vackert vid floden Drinas strand är plötsligt nästan alla bosnienserber. Som Nadja Sjarats som kommer gående med dottern Jovanna, klädd i en turkos sommarklänning med hästar på, det står "pony power" på magen.
– 20 år efter kriget tycker jag att det håller på att bli bättre, det känns som om människor kommer bättre överens. Den enda gruppen som inte är intresserade av att komma överens och att leva väl tillsammans det är politikerna, säger Nadja Sjarats.
– Det är politikerna som försöker betona problemen som påstås finnas i relationen mellan människorna.
Tillbaka i Sarajevo får hon medhåll av Kathryne Bomberger som är från USA men som varit i Bosnien Hercegovina i över 20 år. Hon leder Internationella kommissionen för försvunna personer som har sitt huvudsäte i Sarajevo.
– Var brister det? Jo, i ledarskapet, säger hon.
– Genom åren har vi sett hur politiker utnyttjar det hat som kan finnas kvar och som bygger politiska kampanjer på hat snarare än på enighet. Det är en av huvudorsakerna till att samhället är så splittrat, säger hon.
– Politiker här kampanjar utifrån sin etniska och religiösa tillhörighet, inte utifrån någon som helst ideologi.
Fortfarande tvistar man till exempel om det som internationellt kallas Folkmordet i Srebrenica också ska erkännas som ett folkmord i Bosnien Hercegovina.
– Det är ett fantastiskt land. Med vackra berg och floder, underbara människor. Alla ser potentialen, vad det hade kunnat vara jämfört med vad det är. Jag vet verkligen inte vad som kommer att hända, säger Kathryne Bomberger.
På Marskalk Titos gata säger banktjänstemannen Nermin Delic att han, själv bosniak, och många med honom, inte bryr sig om vilken etnisk grupp landets president tillhör. Det som är viktigt är att presidenten gör den ekonomiska situationen bättre och ser till att människor har mat på bordet.
Kriget för 20 år sedan borde inte, säger han, vara lika närvarande i dag som det fortfarande är.
– Men återigen, det är politikerna som gör så att det som varit blir aktuellt igen. På så sätt slipper de prata så mycket om framtiden. De döljer framtiden för människorna, säger Nermin Delic bakom sina mörka solglasögon.
