Fiskerinäringen letar efter dioxinfri sik
Fet fisk från Östersjön och de stora insjöarna Vänern och Vättern kan innehålla för höga halter av dioxin.
Därför har fiskenäringen inlett ett kontrollprogram för att försöka hitta sikbestånd som klarar gränsvärdena.
– Det är klart om det visar sig att det är höga värden av dioxin i siken så är det inte bra, det är en betydande del av vårt fiske på sommaren. Vi får hoppas att vi kan hitta goda resultat, säger yrkesfiskaren Boris Åström.
Boris Åström och Bo Gunnar Blom fiskar kring Torsö i Vänern. De senaste åren har de inte kunnat sälja sik eftersom flera prover har visat att halten av dioxin i framförallt sik från Vänern överstiger EU:s gränsvärde för försäljning på 6,5 pikogram dioxin per gram fiskkött. En mycket låg halt, men dioxin är ett av de svåraste miljögifterna som lagras i kroppen och misstänks bland annat påverka hjärnan, nervsystemet och fortplantningsförmågan, dessutom misstänks det kunna orsaka cancer.
Nu är inte siken den enda fisk som innehåller för höga värden, det gör också andra feta fiskarter som till exempel lax och röding. Men för övriga sådana arter har Sverige fått undantag från EU:s regler för att sälja inom Sverige, trots att dioxinnivån ligger över gränsvärdet. Detta på villkor att barn, unga och gravida avråds från att äta sån fisk mer än någon gång per år, övriga bör inte äta mer än en gång i veckan.
Men när det gäller sik så har länsstyrelserna runt de stora sjöarna bestämt att den bara får säljas endast om den klarar gränsvärdet. Men att ta prov på varje fisk inför försäljning är i praktiken omöjligt. Därför inleddes i våras ett kontrollprogram för att försöka finna fisk som har lägre nivåer.
På IVL:s laboratorium i Stockholm har Tomas Viktor och Magnus Karlsson fått in några sikar från Vänerns södra del. Var fisken är fångad kan spela roll för dioxinhalten.
– Sik är en speciell art för den förekommer i underarter eller i olika bestånd som har lite olika födoval, säger Magnus Karlsson.
– Så vi tror att de sikbestånd som lever mer uppe i vattenmassorna och äter plankton har lägre halter än de mer bottenlevande som livnär sig huvudsakligen på bottenlevande djur.