MUSEETS MAGI, del 2

Galjonsfigurerna som knockar oss

3:39 min

Enligt en ny SIFO-undersökning besöker 3 av 4 svenskar ett museum under sommaren - men vad är det egentligen som lockar?

För att undersöka den saken har Kulturnytts Mattias Berg åkt till tre populära svenska platser mittemellan turistmål och museum. I dag handlar det om Marinmuseum i Karlskrona, som blev utsett till Årets Museum 2015.

Sommaren dallrar över Stumholmen, barnen leker vid den lilla strandfliken och turisterna flockas som måsar vid uteserveringen. Marinmuseum är ett förhållandevis modernt smycke i det världsarv som kallas ”Örlogsstaden Karlskrona” och började anläggas på 1680-talet, mitt under brinnande barock.

Men nu har kriget flyttat in på museum, här som på flera andra ställen i landet.

För 300 år efter Stormaktstiden och efter 200 år av fred har Sverige plötsligt blivit en stormakt vad gäller krigsskildringar i utställningsform. Flygvapenmuseum i Linköping blev Årets museum för några år sedan, nu är det alltså Marinmuseums tur – och snart kan det nog vara dags för Armémuseum i Stockholm.

Och på ett liknande sätt som deckarna ofta använder själva mordet som utgångspunkt för att diskutera samhälle och psykologi, fungerar kriget på de här museerna mest som en dramaturgisk motor. Oftast handlar utställningarna snarare om allt runt omkring den militära konflikten.

De kan till exempel låta könsperspektivet kasta nytt ljus över något så traditionellt enkönat som ”Lumpen”. Eller skapa en bättre bild av kalla krigets värld med hjälp av inredningsdetaljer och hushållsredskap än aldrig så pedagogiska journalfilmer.

På Marinmuseum finns till och med Selma Lagerlöf på bild i Ubåtshallen. Hennes Nobelpris 1909 är en av de allmänhistoriska händelserna på den tidsaxel som löper mellan alla ubåtsmodeller i miniatyr.

Men den väldiga Ubåtshallen domineras ändå av den nästan 50 meter långa Neptun, som byggdes 1980 och togs ur bruk bara ett par decennier senare. Det är ett slags Wasa-skepp för framtidens besökare. En relik från tidigare militära och teknologiska utvecklingsstadier, den första svenska ubåten med datorer. Mottot var ”Rex Maris”: Havets konung.

Som sig bör finns på Marinmuseum också en utställning om ubåtskränkningarna, med det smått geniala namnet ”Ytspänning”. Den är visuellt och estetiskt intressant – men lider av att inte våga ta ställning. Kanske skulle det vara för känsligt för alla de militärfantaster som säkert besöker museet. Men var och är ubåtkränkningarna verkliga eller inte, enligt museets expertis? Minkar eller miniubåtar?

Och jag vet att svenska museer inte är bra på samtidsdebatt. Ändå går den här känslan av någonting ovinklat, lätt okoncentrerat, igen på flera ställen i det väldiga museets enorma utbud.

Men väl framme i Galjonshallen, längst bort och längst ned, blir jag till slut helt knockad. Det är en fullskalig liten konsthall med vad som enligt museets egna uppgifter är världens finaste samling av galjonsfigurer från gamla fartyg.

Att stå där och blicka uppåt mot de här tysta liksom utryckta 1700-talsfigurerna, med namn som Äran eller Försiktigheten, är en nästan transcendental upplevelse. Tiden och rummet bara försvinner under fötterna.

Tänk vad en galjonsfigur kan göra med en. Det är verkligen museets mysterium.